|
September tips - en fodrat remontnosgrimma tycker vi det ska vara
Vi har alltid använt fodrade nosgrimmor. Tyvärr är det svåra att få tag på till en islandshäst i rätt storlek. I slutet på 80-talet köpte (ingen aning om var) jag den, enligt oss, perfekta nosgrimman. Efter det har vi inte hittat någon likadan. Nu har vi låtit tillverka en kopia av den nosgrimman eftersom den inte är så snygg längre , men fullt användbar (använts hela tiden av oss). Sadelmakare Ulrika Sundberg har av Tärnsjöläder gjort nosgrimman på bilden till oss. Den är PERFEKT på alla sätt: utmärkt passform, utmärkt kvalité, fodrad och snygg. Den bör hålla i minst 30 år eftersom lädret är ännu bättre än det som min gamla nosgrimma är gjord av. De sämsta nosgrimmorna är de som är flätade: dessutom töjer de sig. Passar som dekoration på väggen. Även de i platt tunt läder tycker jag är dåliga - inte sköna för hästen. Är mer som en lädertygel än en nosgrimma.
Augusti tips – sluta köra ut storblar med hösilage om hästarna är för feta
Vi har aldrig kört ut storbalar till våra hästar som går ute utan har alltid fodrat dem 2 ggr/dag med en mängd som håller dem i lagom hull och som äts upp i god tid före nästa utfodringstillfälle. På dagarna (och säkert på nätterna också) äter det av vinterbetet. Att fodra på det sättet är mer hygiensikt, mer ekonomiskt och minskar betydligt risken att få för feta hästar. De ända hästar som kan få obegränsat med foder är dräktiga/digivande ston och unghingstar. Men, vi fodrar inte dem heller på det sättet. Låt gärna dina feta hästar gå ner ordentligt i vikt på hösten (obs 1 – inte bli magra, obs 2 – med tillgång till höstbete dvs mkt foder med låga värden). Den senaste forskningen visar att det minskar fångrisken. Mitt tips – om du tänker köra ut storbalar till dina hästar i vinter – tänk efter om det är det bästa för dig och dina hästar.
På väg till NM-hälsningar från IA
Juli tips – nyskodda hovar
Jag fortsätter att tipsa om den utmärkta salvan Alosin när jag ändå är inne på det. När hästen är nyskodd blir det ”små hål” efter de gamla sömmarna. I de hålen kan lera och skit komma in och om man har otur bli problem, i värsta fall en hovböd. Efter hästen är nyskodd smörjer vi in hovarna med Alosin. Enkelt och bra! Agersta har nu i vår tagit in Alosin i sitt sortiment på vår rekommendation: www.agerstaridshop.nu/product_info.php?products_id=1564
Sommarhälsningar från IA
Juni tips – torra hovar
Hästarnas hovar brukar bli torra när sommaren närmar sig och i år verkar det vara värre än vanligt. När hovarna blivit riktigt torra blir man glad när det regnar och blir blött i hagarna, men det är inte heller bra eftersom hovarna då blir som våra fingrar när de varit för länge i badet – spröda som russin. Fukt är givetvis bra, men hovarna ska inte ha blivit för torra innan fukten tillsätts. Vi har två tips för att hålla hovarna fuktiga, ett billigt och ett dyrt, För båda gäller att det är bäst att börja i tid, men det är aldrig för sent att sätta igång.
Billigt tips: smörj hovarna utvändigt med Alosin varje dag och tryck i ”hästskit” inuti hovarna. (också varje dag). Använd gärna en plasthandske.
Dyrare tips: smörj hovarna utvändigt med Alosin varje dag och be hovslagaren att sätt i Equipak: http://www.farriers.se/equipak-180cc-st-p-637-c-224.aspx inuti hovarna.
Bägge tipsen funkar: det ena är småäckligt och det andra är dyrt. Vi har använt Alosin: www.agerstaridshop.nu/product_info.php?products_id=1564 i 20 år och vi har inte hittat någon bättre salva . Vi använder den till hovarna och till mungiporna (blir också torra på sommaren). Drygt och superbra!
Fullrullehälsningar från IA
Maj tips – stigläderlängd
Ofta har man samma stigläderlängd år ut och in – kanske tills en instruktör ber en att länga eller korta (oftast). Många islandshästryttare rider med för långa stigläder, särskilt de som inte rider för en kunnig instruktör. Prova ut din längd genom att släppa stigbygeln – gör en ”lagom” vinkel i knäleden – ta upp tån (utan att röra hälen) och där ska stigbygeln hänga. Hälen ska vara ca en ½ - 1 cm nedanför tån. Ändra gärna stigläderlängd lite då och då – korta ett hål och prova hur det känns och läng sedan ett hål. Det är mycket nyttigt att variera stigläderlängden. Själv har jag precis kortat ett hål. Känns bra!
Vårhälsningar från IA
April tips – tävla och lättklasshäst?
Märker att tävlingssäsongen är igång bl.a. på alla frågor om tävling eller inte tävling. Vill du tävla tycker jag du ska boka tid på en ovalbana och åka dit och träna. Rida bara ett som vanligt på banan d.v.s. ett träningspass. Om det kändes bra - åk dit igen och lek att det är tävling – värm upp utanför och gå in på banan på given signal - rid ett tävlingsprogram. Sedan vet du troligvis om du vill tävla eller inte. Det är bra att åka iväg och tävla (när du gjort det första jag skrev) för att få rutin och få se hur din häst beter sig i tävlingssammanhang (och hur du beter dig själv).Och så var det det där med vilken klass. Nu finns det massor av olika klasser som man kan välja på. Det går att hitta en klass som i princip är skräddarsydd till den nivån man är på för tillfället. Leta upp en klass som passar dig och din häst idag. Ibland hör jag att ngn inte vill starta i lätt klass för att de inte har ngn lättklasshäst. Det finns inte särskilda "lättklasshästar". Alla hästar, ryttare och ekipage är under en utbildningsnivå lämpade att starta i lätt klass (t.ex. innan den ökade tölten har utvecklats/tränats). Rids ökad tölt på samma nivå som de andra gångarterna, eller om den ökade tölten är ekipaget styrka kan det vara bra att anmäla sig direkt till öppen klass, annars är lätt klass perfekt. Jag tycker hela vårt tävlingssystem är felaktigt. Man bör kunna få 10,0 i lätt klass, d.v.s. det ska vara en annan domarhandledning). Jämför med att man kan rida på 90 % i LC dressyr och då vet alla att det inte är samma 90 % som Totilas får när han vinner OS. Jag fick 5:a i matte när jag gick i årskurs tre, men jag förstår att det inte betyder samma sak som att få en 5:a på gymnasiet. Och förstår jag inte det är jag inte normalbegåvad och då hade jag inte fått en 5:a i matematik ens i årskurs tre, eller hur? Men, det är en helt annan diskussion.
Glad påsk önskar IA
Mars tips – mikropauser
Ett ridpass består av: 1) Uppvärming 2) Arbetspass med mikropauer 3) Nedtrappning . Tänkte skriva lite om mikropauser. Under själva arbetspasset ska hästen få flera mikropauser. Hur de ser ut varierar beroende på hästens utbildningsnivå och vad som tränas för dagen. Yngre, mindre utbildade hästar, får gärna skritta på lång tygel, på mer utbildade hästar kan mikropausen bestå av t.ex. olika övningar i skritt. Men, det är skönt (och nödvändigt) för alla hästar att få slappna av på helt långa tyglar i skritt oavsett ålder. Kravet vid pausen är att hästen går dit du vill, så fort du vill. Om hästen tränas och börjar bli trött i en eller flera muskler (obs – behöver ej vara svettig och/eller flåsig), kanske är mjölksyran på gång, kan skillnaden om hästen får en mikropaus vid rätt tillfälle avgöra om du senare har en vältränad häst eller en rehabhäst. Detta förklarade professor Lars R vid hans utmärkta föredrag på Strömsholm som jag var på i början av februari. Ibland får jag frågan: tappar hästen i samlingen då (om den få ren mikropaus mitt i arbetet)? Svaret är nej. Är hästen så ridbar att man börjat arbeta med samling så klarar den att slappna av och komma igång igen. Inte bara klarar av utan behöver det. Däremot kan en häst som inte är van att få paus mitt i arbetet tro att ridpasset är slut och tappa energi, koncentration osv. Detta avhjälps genom att ryttaren ger hästen fler mikropauser så att det blir en naturlig del av ridpasset och att ryttaren aldrig ger hästen ”signal” att snart är det paus utan rider aktivt fram till pausen. Dvs. hästen ska aldrig veta när pausen är på gång. Ordet mikro står för att pausen inte behöver vara lång – hellre flera korta pauser än en lång eller gud förbjude – ingen paus under arbetet.
Fler mikropauser åt ridhästarna önskar IA
Februari tips – avslappnad skritt på hemvägen
För några år sedan fungerade inte vår ridning i skritt på hemväg som vi önskade. Vi hade en del problem och så började vi för att förbättra skritten på hemväg träna på ”one rain stop” och då blev det riktigt tokigt. Vi gjorde väl fel. Nu skrittar vi mycket med unghästarna på långa tyglar på hemvägen och problemet har försvunnit. Vi är noga med att skritta mycket i alla perioder i träningen. Hoppas det över ett tag är det svårt att få tillbaka skritten igen. Vi tänker inte göra om samma misstag igen. Tycker skritten är den svåraste gångareten att förbättra och förändra. Vi sålde en häst med utmärkt skritt. Köparen påpekade att hon trampade över 30 cm. Vid första skoningen på nya stället tycket idioten till hovslagare att hovarna var för stora och vad gör man då? Inte ta ner hovarna succesivt under några skoningar. Nej, tar bort 2 -3 cm så att man får på två storlekar mindre skor direkt. Stackars hästen blev mycket ömfotad och trippade fram tills hovarna vuxit ut (givetvis hovslagarbyte). De andra gångarterna kom tillbaka (tävlade senare på elitnivå), men hon började aldrig ”skritta” igen. Hennes rörelsemönster hade ändrats efter smärtan i hovarna.
Tyvärr har vi inte några bra ”slingor” när vi rider ut utan det blir oftast fram och sedan tillbaka på samma väg. Jag värmer först upp, sedan rider jag ganska friskt bortåt och har som mest tempo på ridturen nästan sista biten bort. Så skrittar jag lugnt och sedan vänder jag hemåt. Det första jag gör på hemvägen är att skritta på långa tyglar (alltid). Sedan rider jag lite lugnare hem än bortåt i de olika gångarterna för att sedan trappa ner med skritt sista biten. Går också ofta den allra sista biten. De hästar som jag ridit längst, Skýr o Skvisa, är så söta. När jag vänder hem så slappnar de av och pustar och frustar. Då är de som lugnast på hela ridturen eftersom de vet att det alltid får slappna av just efter vändningen hem. Det känns bra!
Mer skrittpauser åt folket önskar IA
Januari tips – höj dina försäkringar direkt du bestämt dig för att göra det
Har du tänkt på att ändra din hästförsäkring (gäller såklart alla förskäringar) gör det direkt! Sent i höstas talade jag med vårt utmärkta försäkringsombud i hennes egenskap som ID-kontrollant och avslutade samtalet med att jag ville höja några hästars förskäringar (särskilt en hingsts), men sa att jag hör av mig om det. Vilket jag aldrig gjorde…. Mycket korkat av mig.
När vi nu för första gången varit med om en buköppning av en häst så insåg vi att alla våra hästar ska ha 120 000 kr i veterinärvård. Vis av mina tidigare misstag ringde jag den gång direkt och höjde fölen och unghästarna från 60 000 kr till 120 000 kr. Tur att man kan bättra sig.
Hälsningar från IA
|
