|
|
Månadens tips för år 2006- 2014 - hittar du i menyraden längst upp till höger. |
|
Månadens tips 2014 December – innertygeln får lätt för många uppgifter November – lika långa tyglar Oktober – vilket varv skrittar du i September – ”blanda” ihop varven Augusti – är en mineralbalja på betet bra? Juli – radio och boktips Juni – ett tips från Jói Maj – mikropauser igen…. April – stigläderlängd Mars – kontakt mellan ryttarens armbåge och hästens mun Februari – ett helt ovetenskapligt fodertips Januari – fler övergångar och halvhalter önskas Och här följer själva tipsen: December – innertygeln får lätt för många uppgifter Nästan alla vi ryttare använder innertygeln för mycket – den får helt enkelt för många uppgifter. Ofta används innertygeln till att svänga, minska tempot, stanna, korrigera formen m.m. utan att den får hjälp av de andra hjälperna. Innertygeln har i de flesta fall en liten uppgift: att ställa hästen i nacken (inte böja halsen). När jag som ridlärare ska förklara hjälperna för en viss övning ska jag börja med vikthjälperna, därefter skänkelhjälperna sedan beskriva yttertygeln funktion och sist vad innertyglen ska göra. Och vid ridning ska ryttaren göra det samma: börja med vikthjälpen, därefter skänklarna sedan yttertygeln och allra sist (vid behov kan ridläraren lägga till här) innertygeln. Pether Markne sa på en lektion följande: ”ytterskänklarna byter varv”. Vid ridvägen ”vänd igenom volten” blir det då såhär: startar i vänster volt – höger skänkel är gamla ytterskänkeln som påbörjar vändningen, mitt i volten ställs hästen om och vänster skänkel som är nya ytterskänkeln fullföljer vändningen till höger volt. Mycket användbart. Bra mantra att ha med sig under hela ridpasset: ”innerskänkeln mot yttertygeln”. Hälsningar från IA November – lika långa tyglar Jag upptäckte för något år sedan att jag rider med olika långa tyglar – särskilt när jag rider med långa tyglar. Då är alltid högertygeln längre än vänstertygeln. Riktigt dåligt. Kan kanske ha börjat med att jag också är slarvig och ger mest godis med högerhanden, vilket började med att jag hade hundgodis i vänstra fickan. Ja, det ena ger det andra. Då blir högerhandsken sölig och hal och så glider tygeln mera. Jói sa till mig förra året på kursen att om jag nu ska ge godis i tid och otid ska jag göra det från båda hållen, så nu har jag skärpt mig med det. Konstigt att saker som man vet måste sägas av någon annan (gärna kunnig) för att det ska fastna ordentligt. Nu har jag även tagit tag i själva tyglarna och köpt tyglar med inbyggda stopp - de som jag skriver om under fliken ”Vi rekommenderar”. Bäst för mig är de tyglarna med helstopp och det som är extra bra med de här tyglarna är att stoppen sitter så nära varandra att man verkligen håller i tygeln exakt där man bestämt att håll. Jag är sjukt (som Amanda sa hela tiden på ”Så mycket bättre” i lördags) nöjd! Hösthälsingar från IA Oktober – vilket varv skrittar du i? Jag tycker absolut bäst om att rida i vänster varv, och rider bäst i vänster varv (svårtippat, eller hur?). Har märkt att jag alltid börjar skritta fram i vänster varv att jag tar mikropausen när jag rider i vänster varv. Har en vanföreställning att jag rider ungefär lika mycket i båda varven, men vet att jag oftast är i vänster varv vid skritt på långa tyglar. Tänker på det och byter till höger varv i den avslappnade skritten, men på något omärkligt sätt så byter jag tillbaka till vänster varv. Nu försöker jag skärpa mig och tänker på att skritta på långa tyglar i höger varv – vänster varv får jag ju liksom till ändå så fort jag inte tänker. När jag tar tyglarna rider jag i båda varven och håller inte på att ”fulbyter” varv. Undrar om jag är ensam om detta? Mitt tips: rid lika mycket i båda varven även på långa tyglar under framridning, mikropauser och avskrittning. Hälsningar från IA som har tankarna på annat håll ibland…. September – ”blanda” ihop varven Det är alltid lättare att rida en häst i det ena varvet än i det andra. Ibland byter hästen varv och då kan det bero på att den har fått ont, men förhoppningsvis beror det på att träningen går framåt och det händer saker. Vi ryttare har också lättare resp. svårare för de olika varven. Dock verkar det som vi är lite trögare än hästarna (eller sämre tränade) – för vi brukar hålla fast i vårt favoritvarv. Jag brukar tänka att jag ”blandar” ihop varven, både när jag rider själv och när jag undervisar. Med det menar jag att jag rider hästen utåtställd ibland i det lätta varvet – då jobbar hästen i sitt lätta varv med den svåra sidan. Vidare rider jag den även utåtställd ibland i det svåra varvet – då tränar hästen sin lätta sida i sitt svåra varv. På volt är det ansträngande för hästen att gå utåtställd, speciellt i högre gångarter än skritt. Därför rider jag bara kortare sträckor med hästen utåställd på volt och har då extra koll på att jag har ledarskap över ytterbogen. En mkt bra övning är att rida på kvartslinjen utåtställd och flytta för skänkeln som är mot staketet/sargen – dvs flytta hästen in mot medellinjen och sedan vid kortsidan svänga hästen åt andra hållet (rider i tex vänster varv – flyttar för höger skänkel från kvartslinjen och svänger sedan till höger vid kortsidan). Börjar med den här övningen i skritt för att sedan fortsätta i tölt/trav och därefter även i galopp. Genom den här träningen kommer man som ryttare bort ifrån: åh vad svårt det är i det här varvet resp. Gud så skönt att komma tillbaka till det lätta varvet. Eller som Pether Markne säger: ”BORT FRÅN VÄGGEN! Enkelt och tydligt. Eller som jag säger: du rider inte på fyrkantsspåret utan utanför fyrkantspåret…. Dvs ytterbogen ”sitter” i sargen/staketet och sargen/staketet blir ytterskänkeln. Härliga hösthälsningar från IA Augusti – Är en mineralbalja på betet bra? Att ha en minearlbalja på bete har blivit mkt populärt – det är en enkel lösning för hästägaren. Låter bra med fri tillgång på mineraler, men är det bra? Nej, eftersom hästar inte känner av sitt mineralbehov, utom när det gäller natrium, som ingår i salt. Just salt finns också i mineralbaljan och det gör att hästens behov av salt styr hur mycket den får i sig av andra mineraler. Många baljor är ännu lurigare än så (eller snarare baljornas tillverkare) då de har smakförhöjare tillsatta som t.ex. melass. Vid en studie på Holar visade det sig att det räckte med att hästen har tillgång till mineralbaljan 1 timme per dygn för att täcka alla mineralbehov. Mitt tips är att hoppa över mineralbaljorna och köpa billigare saltstenar istället. Det enda av lantbrukets djur som kan reglera sitt mineralbehov själv är hönsen! Detta skrivs i ett 30 grader varmt rum hälsar IA Juli – radio och boktips Två korta tips mitt i julivärmen: läs Pether Marknes bok ”Hästen grundarbete”. Makalöst bra! Gav mig så mycket. Lyssna på Ridpodden på P3 (lätt att hitta via appen SR – sök bara på Ridpodden). Alla avsnitt är bra, om du bara hinner ett eller två avsnitt: ta först ”Form” och sedan ”Dressyr”. Nu förbereder vi oss för Falsterbo – oh my god hälsar IA Juni – ett tips från Jói På kurserna för Jói i vintras fick vi träna att rida på rakt spår och bara ställa hästen i nacken utan att hästen gick in i någon övning (som t.ex. öppna, sluta eller bara ngt onämnbart). Mycket bra att använda på ovalbanan eftersom hästen då går på två spår samtidigt som ryttaren får hästen mer ridbar och därigenom mer genomsläpplig. Kan vara smart att börja träna vid väggen/staketet för att sedan kunna göra det på vilken linje som helst och då också mitt på en grusväg eller varför inte: på själva ovalbanan. Börja i skritt för att sedan, när övningen fungerar i skritt, fortsätta i tölt/trav och galopp. Nuärdetsommarhälsningar från IA Maj – mikropauser igen…. Jag tycker att mikropauser under träningspasset är mycket viktiga, vilket antagligen är allmänt känt nu. På en lite utbildad häst lämpar sig oftast en mikropaus där hästen skrittar på helt långa tyglar med två krav: gå dit ryttaren vill i det tempot ryttaren har bestämt (de kraven ska alltid uppfyllas). Ju mer utbildad hästen är desto mer kan hästen ”göra” under mikropauserna. Då kan en mikropaus t.ex. bestå av skänkelvikningar i skritt, serpentiner i skritt m.m., men givetvis också skritt på helt lång tygel. Varför jag tar upp detta nu är att jag tänkte på hur noga Jói var med just mikropauserna när han höll kurs här. När man rider kurs för världsmästaren Jói vill man såklart prestera bra vilket gör att hästarna krävs en hel del. Så kommer mikropausen och då hörde jag Jói säga till flera ryttare att ge hästen längre tygel och låta den slappna av mer. Tycker att det är helt logisk – hästen behöver få vara ”i fred” ett tag när den jobbar mycket. Detta hände inte mig, men det beror på att jag har tvärtomproblemet – jag kräver för lite, ger för mycket mikropauser och för mycket godis (som Jói påpekade för mig). En ska som stör mig när jag har lektion, och jag har sett att det stör Denni också: är när man ber eleven göra halt och ska gå igenom något speciellt. Under tiden eleven lyssnar grejas det hela tiden med hästens mun med tyglarna (för att få ner hästens huvud), men för guds skull – låt hästen vara i fred och lyssna på din instruktör – hästen kommer inte på tygeln när du är koncentrerad på att ta in ny information – den blir bara trött i mungiporna. Hälsar ”mesproppen” IA April – stigläderlängd Stiglädren ska vara så långa/korta att ryttaren kan nå stigbygeln med lätt uppvinklad fot (med fjädring i fotleden) utan att behöva lyfta upp hälen när han/hon sitter avslappnat i sadeln med lätt vinkel i knäleden. Hälen ska hamna ½ - 1 cm nedanför fotbladet. Är stiglädren för korta är det lätt att ryttaren trampar ner hälen för mycket (vanligt hos män) och det gör även att fotleden och resten av skänkeln blir spänd – ja faktisk blir ryttarens säte också spänt. Hos kvinnor är det vanligare att knäna kommer framför sadeln när stiglädren är för korta d.v.s. för mycket vinkel i knäleden. Kvinnor har svårare att ”trampa” igenom i stigbyglarna – beror nog på genetik och det blir väl inte bättre om högklackade skor har använts. Är stiglädren stället för långa (vilket är vanligt vid islandshästridning) blir ofta vinkeln i knäet för liten och man ser att ryttaren knappt når ner till stigbyglarna även när ryttaren inte driver med skänkeln. D.v.s. hälen är högre upp än fotbladet även vid inaktiv ridning. Däremot kan stiglädren vara korrekt tillpassade och ryttaren trots det lyfter upp hälen vid drivning (och för bak skänkeln mot virveln). Då ska inte stiglädrens längd ändras utan skänkeln korrigeras. Det är nyttigt att ibland ändra stiglädrens längd (främst göra dem kortare). Soliga vårhälsningar från IA Mars – kontakt mellan ryttarens armbåge och hästens mun En av mina elever var på Kyra Kyrklunds clinic på Strömsholm för ett tag sedan. Det bästa av allt tyckte hon var följande: ”det ska vara kontakt mellan ryttarens armbåge och hästens mun”. Det tycker jag är ett superbra tips så det får bli Marstipset. Har tänkt på det både när jag rider själv och när jag instruerar. Dessutom sak ju linjen vara rak från armbågen till hästens mun. Vårhälsningar från IA Februari – ett helt ovetenskapligt fodertips Efter årsskiftet och fram tills vårgräset kommer ger vi våra hästar minarel- och vitamintillskott. De som bara får hösilage får 1 dl per dag och de som får kraftfoder får ½ dl per dag. Vi brukar börja med en 20 kg säck Miner blå (för normalpresterande hästar) och sedan ta en 20 kg säck Miner röd (för högpresterande hästar) när säsongen närmar sig. Och så slutar vi med det tillskottet när gräset kommer. Här kan du läsa mer om produkterna: www.krafft.nu/produkter/mineralfoder Vi tycker att den här ovetenskapliga tillskottsutfodringen funkar kanon. I år har vi ett hösilage med bra värden så vi behöver knappt ge något kraftfoder alls. Då är det extra praktiskt med det pelleterade minarelfodret. Våra hästar har det i krubborna när de kommer in och smaskar i sig det som godis. Annat var det förra året, när vårt hösilage hade dåliga värdet , framförallt för lågt protein. Då extrafodrade vi med KRAFFT Föl – funkade perfekt. Läs mer här: www.krafft.nu/produkter/specialprodukter/krafft_fol_60 Läs gärna våra råd om fodring här: www.iaodenni.nu/html/foderrad.html Åhvilketunderbartridunderlagviharhälsningar från IA
Januari – fler övergångar och halvhalter önskas Vi har under året haft en del spekulanter som tittat på våra saluhästar. Alla har varit duktiga ryttare. Det är en sak jag funderat över: de flesta rider på länge i t.ex tölt och jag skulle önska att det görs fler övergångar, halvhalter eller som Pether Markne skrivit på anslagstavlan i deras stall:”Be din häst om något var tionde steg!” T.ex.: minska tempot, öka tempot, minska steglängden, öka steglängden, flytta sidvärts, övergång till lägre gångart, övergång till högre gångart, halvhalt, halt, galoppfattning, öppna, sluta, ändra formen osv. Eller som en av mina elever säger: ”hämta hem” – bra uttryck tycker jag. God fortsättning önskar IA
|
|
