Månadens tips för år 2006 - 2015 hittar du i menyraden längst upp till höger.

skylt

Scrolla ner en bit så kommer Månadens tips för 2016, 2017, 2018 och 2019.

Månadens tips 2019

December  – att träna grenspecifikt och tips från Einar Öder

November  – ett tips från en något överviktig och inte överrörlig kvinna i medelåldern

Oktober  – kunskap väger lätt!

September  – klippa hästen eller inte?

Augusti – ”fis ur hästen i galopp”

Juli 2019 – ”galoppklockan”

Juni – lägg upp stigbyglarna!

Maj  – är vi så rädda för kolik att vi fodrar ihjäl våra hästar?

April – olika hörnpasseringar, fortsättning från Mars tipset

Mars – olika hörnpasseringar

Februari – övningar för att förbättra kontakten med din häst

Januari – förbättra kontakten med din häst

Och här följer själva tipsen

December 2019 – att träna grenspecifikt och tips från Einar Öder

Jag fick en så intressant, bra och svår fråga för en tid sedan att jag bestämde mig för att ha den som Månadens tips för december:

”Hej, jag har en del funderingar kring träningsupplägg som jag tänkte att ni kanske har något bra tips om, jag har kollat igenom era tidigare frågor och svar, men hittar inget om just det här (däremot en massa annat bra, så tack för det =) ). 

Det jag funderar på mest är hur man skall tänka kring träningen över ett år, utifrån att man har en vuxen häst som tävlas (klubb- och regional nivå) under sommarhalvåret. Här är en hel rad frågor som jag funderat på; 

1) Skall man träna olika mycket under olika delar av året? D.v.s. längd på pass respektive antal pass på en vecka. 

2) Skall man träna olika saker under olika delar av året? T.ex. teknik, styrka, de olika gångarterna? 

3)Är grundupplägget olika beroende vad man tränar för? T.ex. ger töltgrenar respektive fyr- eller femgångsgrenar behov av olika typ av träning redan under vinterträningen. 

4) Om man lägger in en viloperiod, t.ex. på hösten, men bara har tillgång till en medelstor, ganska platt hage, är det då bättre att hålla igång lite granna med t.ex. promenader eller är det bättre att låta hästen "bara vara"?

5) Hur mycket "förstör" eller hjälper vanliga uteritter träningen av en häst som man tänker tävla? Med uteritt tänker jag i det här sammanhanget lite friare ridning i blandade gångarter, med mindre fokus på form, takt och tempo, utan att man mer "åker häst" utan att ställa några större krav på varken sig själv eller hästen. 

Många frågor, men vore intressant att höra era tankar om det, och jag kanske får lite hjälp i tankarna kring träningsplaneringen inför kommande året. 

/Terese”

Hej Terese, Tack för dina frågor. Jag ska göra mitt bästa för att svara på det som jag har kompetens för och erfarenhet av.

1 och 2) Tävlingsåret börjar väl egentligen redan året före tävlingssäsongen. Tidig höst är det bra att börja planera upplägget. Vi ägnar dels hösten åt att bygga upp hästens kondition och styrka, och dels åt att ägna tid åt grundridningen. Ibland får man sas ”gilla läget” under säsongen för att hålla självförtroende hos både ryttare och häst uppe under säsongen för att sedan kunna gå tillbaka till grunderna och träna det som behöver förbättras inför nästa säsong. Som bekant återfinns nästan alltid lösningen på de ev. problemen som uppstår i själva grundridningen. När sedan tävlingssäsongen är igång tränas hästen för att behålla det man uppnått under den tidigare träningen.

Som Einar Öder så klokt sa för 33 år sedan till mig: Först sätter du in pengar på banken (grundridningen) och sedan tar du ut pengarna (tävlingarna). Akta så att du inte tar ut mer än du har satt in! Om du gör det går Ni bankrutt.

Vi rider ca 5 ggr/vecka när hästen är i träning. En vecka kan se ut så här för en tävlingshäst:

  • Måndag: Lösgörande arbete på ridbana ca 30 min.
  • Tisdag: Uteritt/mer krävande träning på ridbana ca 40 - 50 min
  • Onsdag: Mer krävande uteritt med många skrittpauser totalt ca 1 ½ timme
  • Torsdag: Uteritt/mer krävande träning på ridbana ca 40 min
  • Fredag: Lösgörande lugnt arbete på ridbana/lugn uteritt ca 20 - 30 min
  • Lördag och söndag: vila i stor hage

Några gånger per månad byts ridpassen ut mot arbete från marken. T.ex löslongering eller dubbellongering, ibland med bommar.

3) Ja, grundupplägget är olika om man tränar ovalbanehäst eller häst för t.ex passlopp.

4) Jag tror att det är skönt för både häst och ryttare att ha en längre vila per år då hästen bara får vara häst. Vet inte hur stor hage du menar med normalstor? Våra hästar tillbringar sin höstvila i hagar som är några hektar och ligger en bit från stallet (som de aldrig går i annars).

5) Uteritter där hästen går som ryttaren önskar (även om det är mindre krav på hästen) tror jag bara är bra för hästen. T.ex: jag som ryttare väljer att ge hästen lång tygel i traven och hästen travar rent i ett jämnt tempo i en längre form = bra träning. Dvs. jag som ryttare väljer att kräva mindre av min häst.

Att träna GRENSPECIFIKT!

Nu kommer vi till något som jag tycker är mycket viktigt när det gäller träning, nämligen att träna grenspecifikt. Det är lätt att missförstå vad det innebär. Många tror att det betyder att man ska träna i någon speciell gren, men det är inte det som grenspecifik betyder.

Att träna grenspecifikt innebär att om ekipaget t.ex  ska tävla i arbetstempo tölt (jag vägrar att kalla det långsam tölt) så måste en del av ekipagets träning vara just arbetstempo tölt. En allmän grundkondition är alltid bra att ha. Men arbetstempo tölt förbättras inte av att man skrittar i kuperad terräng i en timme flera gånger i veckan. Går det att förstå hur jag menar?

Naturligtvis är det alltid viktigt att ha variation i träningen, för att hålla hästen och ryttaren fysiskt och psykiskt alert.

Hoppas att du fick svar på några av dina frågor och funderingar. Träna väl och ha roligt hälsar IA

 

November 2019 – ett tips från en något överviktig och inte överrörlig kvinna i medelåldern

Detta är pinsamt att erkänna: jag vet såklart att man ska sitta upp från både vänster och höger sida. Bl.a. har jag lärt ut det på SIFs alla ridledar- och ridlärarutbildningar som jag varit lärare på sedan 1994, dvs i 25 år…

Och nu kommer det pinsamma: jag har bara kunnat sitta upp själv från vänster sida. Tror egentligen inte att det är tjockleken eller styrkan det är störst fel på - utan tekniken – kroppen har varit helt olydig. Jag tog tag i det för 8 - 9 år sedan och tränade på supersnälla Skvisa och då fick jag till slut till det. Sedan har jag mest ridit yngre hästar som inte uppskatt klumpedunsuppsittning.

Bestämde mig för 1 år sedan att nu är det nog. Och här kommer tipset till er som känner igen sig:

För att inte känna mig helt värdelös har jag i 1 års tid suttit av på höger sida. Och efter 1 års träning provade jag att sitta upp från höger sida och tada: det funkar. Det ser inte så bra ut, men jag gör det. Så Månadens tips till dig som har samma problem som jag: börja med att sitta av från höger sida och gör det en längre tid tills det känns helt naturligt och sitt sedan upp från höger sida. Jag väntade medveten ett år med att sitta upp från höger sida eftersom jag har känt mig som dum när jag misslyckas med det.

Pinsamma hälsningar från IA

P.S Bäst är såklart att sitta upp från båda sidorna med pall D.S

Oktober 2019 – kunskap väger lätt!

De helgkurserna som jag gick på och själv hade mellan 1980 – 1996 var alla mycket lika upplagda. Våren 1996 gick jag, tillsammans med Jenny Mandal, pedagogikutbildningen på Strömsholm. Efter den utbildningen ändrade jag helt upplägget på mina kurser och jag har märkt genom åren att fler och fler ändrar på liknande sätt som jag gjorde för 23 år sedan.

Före 1996 såg en helgkurs ut ungefär så här i stora drag: Eleverna red antingen tre och tre i 45 minuter eller fyra och fyra i en timme – två gånger per dag. Dvs fyra ridpass per helg per ekipage. På lördag lunch alt. på lördag kväll var det teori.

Efter 1996 ändrade jag upplägget till att eleverna red två och två på lördagen och då två lektioner och på söndagen en privatlektion, dvs tre lektioner per helg per ekipage. Under de här 23 åren har jag gått över till att nästan enbart ha privatlektioner. Jag började också söka efter elever som vill ha en långsiktig utbildning, dvs som red under en längre tid för mig. Och efter varje lektion antecknar jag mina reflektioner från lektionen som jag sedan läser upp för eleven före nästa lektion.

Det är framförallt två saker som jag saknar från det tidigare upplägget: det första är gemenskapen och lärdomen från varandra som man fick av att vara på kurs tillsammans från lördag morgon till söndag eftermiddag. Mycket roligt och nyttigt att följa de andra ekipagen. Och för det andra: teoriundervisningen! Jag saknar däremot inte alls gruppundervisningen, framförallt inte den med 3 – 4 elever per lektion. Nu kommer man oftast till anläggningen – rider sin privatlektion och åker hem.

Hur ska vi komma till rätta med detta? En sak som man kan göra själv är att avsätta lite mer tid vid lektionstillfället så att man stannar och tittar på några fler ekipage. Man kan också söka sig till kurser/läger som mer liknar de ”gamla” helgkurserna förutom att undervisningen sker med en eller max två elever per lektion.

Men nu kommer vi till det andra: den alltmer missade och saknade teoriundervisningen. Det är här SIFs kurs Ridteori 1 och efter den Ridteori2 (som kräver att man först gått Ridteori 1) kommer in. Båda de här kurserna ingår i utbildningen till Ridledare resp. Ridlärare, men de är också för alla som vill lära sig mer om ridning. Så gott folk: anmäl Er nu direkt till Ridteori 1 som SIF arrangerar och jag ska vara lärare på hos Johanna Elgholm, Edeby – strax utanför Strängnäs söndagen den 20 oktober. Sista anmälningsdag är den 25 september (läser du det här när anmälningstiden har gått ut – prova att komma med ändå, finns det plats så finns det). Ni som går Ridteori 1 nu kommer erbjudas plats att gå Ridteori 2 senare.

Kunskap väger lätt hälsar IA

September 2019 – klippa hästen eller inte?

Jag ger mig in i nästa heta ämne. Har ju skrivit om feta hästar och täcken, hoppat över hur tungt en häst kan bära och kastar mig istället in nästa getingbo: klippa hästen eller inte?

Jag tycker att våra hästar klipps mer och mer och dessutom oftare och oftare. Redan nu är många hästar klippta och i våras hörde jag att flera klippte bort vinterpälsen när våren kom. Jag tror att ju mer vi klipper hästarna desto mer måste vi klippa dem eftersom vi till slut rubbar deras naturliga pälssättning (oj, här ville auto correct ha ”påsättning” tur att jag såg det….) och fällning. Om vi fortsätter så här slutar det nog med helklippta hästar året om.

Sista gången vi klippte våra hästar var senhösten 2004. På den tiden klippta man hästar ca från mitten av oktober och absolut inte efter julafton. Vi täckklippte så att de kunde gå ute på dagarna utan täcke. Vi slutade klippa hästarna för att vi inte tyckte det kändes bra att störa deras naturliga pälssättning. Upptäckte att på den delen av kroppen som de hade päls så satt den kvar längre på våren än om de var oklippta. Och det där med att pälsen torkar fortare - det vet vi att det inte har någon betydelse.Våra hästar har varit oklippta i 15 år – det betyder att de ridhästar vi har nu aldrig varit klippta.

Följande har vi noterat eftersom våra hästar är

  • ute stor del av dygnet på vintern och den tidiga våren (innan gräset går bananas i hagarna),
  • det är kallt i stallet och
  • släckt större del av dygnet

släpper våra hästar päls ngt senare än många andra hästar i träning (men, det var som jag skrev ovan ingen skillnad när de var klippta) och att de dessutom sätter päls senare på hösten. Det har varit extra tydligt när vi haft med hästar på årets sista bedömning som brukar vara i månadsskiftet augusti – september. Då har många hästar redan börjat sätta vinterpäls och flera är även redan klippta. De som börjat sätta mycket päls behöver klippas eftersom det ofta är väldigt varmt just på sensommarbedömningen och hästarna samtidigt ska prestera på topp.

Det är just så det blir (tror jag). När vi klipper ofta så måste vi klippa mer och mer och oftare och oftare).

Ok, finns det inte några tillfällen som jag tycker att det är befogat att klippa hästen. Jo, t.ex när:

  • hästen är pga av sjukdom inte släpper sin päls som den ska
  • hästen ska tränas mycket i uppvärmt ridhus
  • hästen har dålig framåtbjudning som blir ännu sämre när den blir varm och svettig
  • hästen har ohyra eller risk att få det är det bra att klippa en ”fartrand” under manen
  • stallet har för hög temperatur så att hästen aldrig blir torr. Just detta exempel gäller väl knappast längre. Men, när min första islandshäst stod uppstallad 1980 – 1981 i ett stall som höll 18 -20 grader varmt även vintertid var jag tvungen att klippa honom. Han fick helt enkelt våteksem

Ja, detta var min åsikt som jag vill dela med mig av. Och kom ihåg – man får tycka olika, det är inte olagligt.

Träna väl under den underbara hösten (bästa tiden på året att rida tycker jag).         

Härliga hösthälsningar från IA

Augusti 2019 – ”fis ur hästen i galopp”

Ja så sa Pether Markne, på en lektion sommaren 2007, att det är bra att göra med hästarna då och då. Månadens tips för juli handlade om galopp och jag tänkte att jag fortsätter på galopptemat.

För att utveckla hästens gångarter behöver den också få sträcka ut ordentligt. Gärna med långa tyglar och en ryttare i 2 eller 3-punktsits. Denni brukar låta hästarna sträcka på sig redan när de är i unghäststadiet. Passar bra på vägen hem till oss eftersom det efter sista raksträckan blir en kraftig uppförsbacke och där är det lämpligt att hästen börjar sakta av. På den vägen är det inte heller någon trafik.

När jag har hästar på lektion som är unga, inte så vana att koncentrera sig en hel lektion och/eller börjar tappa intresset för övningarna i lägre tempo/gångart (som är ack så viktiga) byter vi ibland tema och blir ”wild and crazy” vilket innebär att ryttaren sitter i någon av de lättare sitsarna och travar på kortsidan och låter hästen sträcka ut på långsidorna i galopp på långa tyglar för att avsluta i övergång till trav. Obs – denna övning passar såklart inte för stressade hästar.
Jag brukar säga om ekipage som behöver få bättre framåtbjudning: att korta galopper gör hästen piggare – långa galopper gör den tröttare. Hellre flera tempoväxlingar och övergångar än en lång galoppsträcka i samma tempo.

Det hände en rolig grej förra sommaren. En av våra unghästar, som har naturligt stor aktion men inte så mycket framåtgrip (inte så rumslig ännu), brukar när jag longerade henne över cavalettibommar hon inte ”nå fram” till sista (fjärde) bommen utan jag fick göra det avståndet kortare än för de andra hästarna. Så var det hela sommaren. Denni red ut med henne och lät henne sträcka på sig i galopp riktigt ordentligt. Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän när jag longerade henne nästa gång och upptäckte att jag inte behövde korta avståndet till den sista bommen: hon hade på en ridtur längt steget. Med det vill jag säga att det är viktigt för hästar, i alla åldrar och utbildningsnivåer, att få sträcka på sig. Precis som övningar som gör hästen mer ridbar i ett lägre tempo också är viktiga.

Galopphälsingar från IA

Juli 2019 – ”galoppklockan”

Att träna galopp hör till mina favoriter. Har sagt det förr och säger det igen: mer galoppträning till islandshästarna och dess ryttare önskas. Nästa gång funderar jag på att skriva om tempoväxlingar i galopp, men denna gång en övning som ligger mig varmt om hjärtat: galoppvolten. Det är en underbar känsla när hästen hittar balansen på volten och man själv styr voltstorleken med säte och ytterskänkeln och innertygeln är arbetslös.

När jag lyssnade på ett föredrag av Eric Lette för många många år sedan sa han: ”Innertygeln är den rena galoppen värsta fiende” – och då talade han om 3-gångare. Fatta hur det är för oss som har 4 – eller 5-gångare…. Detta har jag verkligen tagit fasta på.

Först måste såklart häst och ryttaren förstå att det är ytterskänkeln som styr. Börja träna det i skritt – fyrkanten (en bit innanför spåret) är en galet bra övning. När fyrkanten tränas (samma som Kyra C) var noga med att vända med ytterskänkeln, låt gärna innertygeln vara helt eftergiven (lös). Därefter samma övning i trav eller tölt för att slutligen kunna styra med ytterskänkeln i galopp.

Det vanligaste felet vid galopparbete på volt är att ryttaren hänger i innertygeln eller styr med den kanske är bättre att skriva. Kom ihåg då vad Eric sa om innertygeln – hästen tappar balansen och galoppen blir fyrtaktig eller t.o.m. obefintlig. På en häst med mycket bra galopp kan takten bibehållas, men galoppen blir inte självbärig.

När jag har elever som kommit så långt att de tränar galopp på volt brukar jag säga till de som fortfarande styr och har balansen med innertygeln: ge efter mekanisk på innertygeln. Och förklarar vad jag menar med det: ge efter då och då (flera ggr per volt) på innertygeln utan att kanske riktigt veta varför eller känna om det passar för stunden – gör det bara. Den instruktionen fungerar inte så bra.

Därför var det perfekt när Taina Hägglöf varit på clinic med Carl Hester och berättade för mig om ”galoppklockan”: Tänk dig galoppvolten som en klocka och vid klockan 3, 6, 9 och 12 ger du efter på innertygeln – oavsett hur galoppen/ridbarheten m.m känns – bara gör det!

Jag fattade direkt att det var samma instruktion som jag försökt mig på men använt ordet mekaniskt och inte nått fram till mina elever. Nu provade jag galoppklockan och det funkar utmärkt! Jag la till: ge första eftergiften direkt hästen tar första galoppsteget och sedan klockan 3, 6, 9 och 12. Superbra!

Prova – övningen är hur bra som helst!

Tack Taina och Carl Hester!

Galopphälsingar från IA

 

Juni 2019 – lägg upp stigbyglarna!

Tillägg till Juni-tipset: Oxå bra att lägga upp stigbyglarna för att inte riskera att de fastnar i något på sidorna (dörrhandtag, krok m.m). Jag lägger alltid stigbyglarna i kors framför sadeln: snabbt &  smidigt och sadeln förblir ren.

När hästen är sadlad och inte rids ska självklart stigbyglarna läggas upp. Jag tjatar alltid om det. Förra veckan blev jag varse att (minst) två av mina elever inte vet varför. Vi kom att prata om det pga att det var så mycket odjur i luften, först bromsar och sedan knott.

Varför ska stigbyglarna läggas upp?

  • För det första och absolut viktigaste: för att hästen inte ska fastna med bakbenet i stigbygeln när den ”kickar” efter bromsar eller andra flygande odjur. Extra viktigt för oss som rider islandshäst och oftast har långa stigläder i förhållande till hästens storlek. När hästen fastnar med hoven i stigbygeln utan att komma loss kan följande hända: i bästa fall kommer hästen loss och hoven hamnar utanför stigbygeln. När det går sämre går något sönder: stigbygelkrampan (den kan också lösas ut), stiglädret, stigbygeln eller hästens ben. Jag har sluppit se när hästens ben går sönder utan har bara bevittnat materiella skador. Men de flesta hästar blir rejält stressade innan de kommer loss trots att de inte skadar sig fysiskt.
  • När hästen arbetas från marken förstår jag inte meningen med att hästen ska få smällar av stigbygeln i tid och otid. Enda gången jag kan se en mening med det är vid inridning – för att vänja hästen vid rörelse runt sadeln. När jag jobbar med unghästar kortar jag alltid stiglädren rejält så att de inte slänger för mycket fram och tillbaka. Förutom att det är dumt att ha stigbyglarna slående mot hästen så tycker jag att det ser nonchalant ut.
  • Och här kommer vi till det oviktiga: för att det ser bättre ut

Jag vet att man inte kan lägga upp stigbyglarna på vissa sadlar och om jag hade en sådan typ av sadel skulle jag korta stiglädren så mkt det går när hästen är sadlad, men inte rids.

Vårhälsningar från en säkerhetschef

Maj 2019 – är vi så rädda för kolik att vi fodrar ihjäl våra hästar?

För exakt ett år sedan, maj -18 handlade Månadens tips om feta hästar och det gjorde tipset från november -17 också. Flera tusen gick in på vår hemsida och läste de tipsen. Scrolla ner så hittar du de två tipsen.

Varför skriver jag om detta igen? Jo, för att jag undrar fortfarande om vi håller på att fodra ihjäl våra hästar? Ska de dö i välfärdssjukdomar som vi människor gör?

Jag trodde länge att det enda bra med förra sommarens väder (förutom att Denni´s kropp mår så mkt bättre i 30-graders värme) var att foderbristen skulle göra att hästarna nu i mars inte skulle se ut som de kom från ett fett sommarklöverbete. Som jag misstog mig: i snitt är hästarna tjockare än på mycket länge. De har faktiskt inte varit så tjocka sedan efter den kalla vintern 2009 – 2010. Då undrade jag varför hästarna var så tjocka och fick svaret: för det varit så kallt. Men, då ska de väl vara smalare?

Nu vet jag inte varför så många hästar gått upp i vikt. Men jag tror att det varit en oro runt grovfodrets kvalité och tillgång som gör att många lagt till foder som de inte brukar fodra med. Kanske vet man inte riktigt hur man ska fodra när grovfoderleverantören byts ut och fodret kanske importerats?

I år var det lätt för oss att fodra hästarna på deras höst/vintervila. Eftersom det inte kom nästan någon snö så fodrade vi dem inte alls. De har som jag skrivit flera gånger tidigare gammalt gult gräs att fylla magarna med. De enda som vi fodrade var unghingstarna eftersom de behövde det. Alisa kom in på stall den 14 januari och den kvällen fick hon första hösilaget sedan hon släpptes ut i november.

Ett år när gamla Disa varken var dräktig eller digivande började vi ge henne grovfoder i mitten av januari och slutade i mitten av april Hon fick knapp 1 kg hösilage på morgonen och knappt 1 kg hösilage på kvällen. Dvs knappt 2 kg/dag i 3 månader, det blir 180 kg hösilage på 1 år. Billigt och bra! Egentligen skulle hon nog inte behövt de där stråna heller. Hela tiden var hon lagom full i magen (det kollar vi såklart varje dag). Disa gick under den här tiden (från oktober - april) ner från mycket fet till måttligt fet…..

Jag är elak mot mina elever som har feta hästar i mars/april. Jag säger att det är ju inte så farligt så här i början av hösten efter en lång sommar…..

Mitt tips är att läsa mina två tidigare tips samt börja mäta din häst (om du inte redan har gjort det) och sedan ha stenkoll på hullet hela året. Feta individer måste mätas/vägas minst en gång i veckan – det kan jag själv skriva under på. Det tipset kommer från en vän som är barnläkare och som bl.a. jobbar med fetma.

Bra länk om hull: hastsverige.se/hastens-miljo/foderskola/hullbedomning/

Veterinär Anne Haglund skriver i fång och fetma sista numret av Tidningen Ridsport.

– Den stora boven i dramat stavas fetma. Hästarna bör vara smala på våren, för då tål de att äta gräs. Genom vår utfodring har vi tagit bort den naturliga säsongsvariationen, som innebär att hästar har ett fettlager på hösten som de tar av under vintern, så att de är smala när våren kommer. Det är bland annat det som ligger bakom EMS, ekvint metabolt syndrom, som allt fler hästar drabbas av

Det är inte alltid så lätt att bedöma hullet på sin egen häst. Låt gärna stallets veterinär undersöka hullet på hästen i samband med vaccination eller tandkontroll. Då får du en objektiv syn på hästens verkliga status.
– Det är inte rätt för hästar att vara feta, men vi reagerar i allmänhet mer mot en tunn häst än en som är fet. Våra ögon har vant sig vid att för högt hull är normalt. Det är hög tid att tänka om.

Hälsningar från IA som har några kilo kvar till normalvikt

April  2019– olika hörnpasseringar, fortsättning från Mars tipset

I förra tipset skrev jag om hörnpasseringar i skritt. I det här tipset tänkte jag gå vidare till hörnpasseringar i högre gångarter som trav, tölt och galopp. När jag gick på ridskola i slutet av 70-talet (en för övrigt mkt bra ridskola som drevs av Liz och Lars Parmler) var den vanligaste instruktion på alla ridskolor – Rid ut i hörnen och – Trampa ner hälen. Nu vet vi att båda de två instruktionerna inte är särskilt bra, helt enkelt inte så pedagogiska. Om ryttaren enbart koncentrerar sig på att få ut hästen i hörnet och om hästen inte tar innerskänkeln styr man helt enkelt ut hästen med yttertygeln. Då blir resultatet visserligen att ekipaget placeras längre ut i hörnet, men på bekostnad av ridbarheten: hästen är felställd och drar sig inåt.

Så här tänker jag istället: En korrekt hörnpassering är ca 6 meter i diameter. När man tittar på OS och VM i dressyr tycker jag att det ser ut som om hörnpasseringarna är 3 meter …

Men, istället för att kämpa med att få till en hörnpassering på 6 meter som kräver en mycket utbildad häst och ryttare tycker jag att det är bättre att rida med större diameter i hörnpasseringen Om det ridbanan är 20 meter bred kan ryttaren välja 6 – 20 meter i diameter på hörnpasseringen. Jag tycker att det är bra att börja med nästan 20 meter, dvs storvolten. Då tangerar ekipaget bara fyrkantssåret vid voltpunkten (som befinner sig på långsidan 10 meter ifrån hörnet) och A/C. För att träna på att göra hörnpasseringar med mindre diameter kan ryttaren flytta hästen sidvärts med innerskänkeln mot yttertygeln.

Tränar man så här utvecklas hästens ridbarhet och man kan pö om pö rida hörnpasseringar med mindre diameter. Dessutom finns det plats att flytta ut hästen för innerskänkeln i hörnpasseringen vilket det inte gör om man rider längst ut i hörnet. Nu menar jag att hästen rids i trav, tölt eller galopp. Tar hästen inte sidförande innerskänkeln måste man renodla hjälperna genom att gå ner till skritt och se till att hästen tar innerskänkeln. Ekipaget får inte komma igenom hörnpasseringen utan att hästen tagit innerskänkel, är det svårt eller hästen går emot får man göra halt och flytta hästen sidvärts från stillastående.

Bättre att rida hästen rätt ställd, böjd och eftergiven i innersidan på större diameter är mitt heta April tips.

Runda hälsningar från IA

 

Tillägg till Mars-tipset som finns här nedanför:

Tillägg till tips 1. Så här skrev jag: "Man måste göra halt så att det finns plats för hästen att flytta ut bakdelen". Kan nu förtydliga med: rid en 1 meter innanför spåret (det var det jag menade med att ge hästen plats).

Tillägg till tips 3. Så här skrev jag:"Då vänder jag in från spåret några meter före hörnet och så vänder jag utåt". Går det att förstå? Jag byter så ofta varv på det sättet nu för tiden att jag säkert förklarade för slarvigt. Alltså när jag närmar mig hörnet och har några meter kvar så vänder jag in mot mitten och sen byter jag varv utåt. Jag tycker mina hästar är så söta när vi närmar oss hörnet när det frågar mig: åt vilket håll vill du? En av mina elever har provar detta tips när hennes häst drog sig mot in mot mitten (och ridläraren som det är skönt att hänga med) i galopparbetet.

Mars  2019 – olika hörnpasseringar

Många som rider islandshäst har svårt att skilja på hörn och kurvor. På en ridbana heter det hörn och på en ovalbanan heter det kurvor. Att detta är krångligt märker vi på Ridlärarutbildningarna. Nu till det som är betydligt viktigare än vad det heter: nämligen själva utförandet.

Jag säger ibland till mina elever att det ska ”gotta sig i problemet” och vara där en stund. Då tänker jag på hörnpasseringar, bytet av volt när man rider på en åttvolt m.fl. I dessa svårigheter vill hästen ofta skynda sig för att komma förbi det som är jobbigt. Då tycker jag att det är bättre att vara en stund i svårigheten för att kunna underlätta så att det slutar att vara en svårighet. Om ryttaren i dessa svårigheter kommer till ridningen istället för att skynda sig därifrån förbättras hästens ridbarhet.

Förutom tipset ovan följer här tre till tips, ett som Erlingur Erlingursson har inspirerat till, ett från Kyra Kyrklund och ett som jag tror är från Carl Hester.

  • 1) Rid på fyrkantspåret. Gör halt i hörnet och gör en halv framdelsvändning. Rid fram i skritt. Man måste göra halt så att det finns plats för hästen att flytta ut bakdelen. Har hästen bråttom är det bra att låta den vänta en stund i en halt efter bakdelen flyttats ut.  Låt hästen stå en stund på lång tygel för att sedan gå fram i skritt. Och det är ju faktiskt att ”gotta sig en stund”. Mycket viktigt att ryttarens vikt är placerad rakt över hästen för att när hästens bakdel ska flyttas belasta inre sittbenet något mera. Innerskänkel som flyttar bakdelen fångas upp av yttertygeln. Innertygeln ska helst ha en eftergift och inte användas alls.
  • 2) ”Kyra C” i hörnet, dvs flytta in framdelen istället. Då är de vändande hjälperna som gäller: vikten på inre sittben, yttre skänkeln och inre tygeln. Yttertyglen reglerar böjningens storlek och rakriktar hästen efter vändningen. Innerskänkeln driver och hindrar bakdelen från att falla in. Gör halt före och efter övningen tills hästen väntar på dig – då kan du börja göra vändningen i rörelse (gäller även tips 1).
  • 3) Detta tips tror jag kommer från Carl Hester genom en elev till mig. Hen hade hört det på en clinic med honom (tror jag). Hur som helst, tipset är mycket bra och kommer här: När du kommer till hörnet vänder du hästen utåt istället. Så att du byter varv genom att vända utåt. Först blir hästen förvånad, men sedan börjar den fråga när den kommer till hörnet om den ska svänga till höger eller till vänster. Det är lättast att utföra i skritt. Vill man göra det i högre gångart får man ge hästen mer plats. Jag tycker också att det är bra att byta varv genom att göra en volt tillbaka utåt i hörnet vid framridningen på långa tyglar i skritt. Då vänder jag in från spåret några meter före hörnet och så vänder jag utåt.

I en hörnpassering ser man tydligt om ryttaren rider igenom hörnet eller om passerar (tar sig igenom) ett hörn och ekipaget svänger bara för att inte krocka med huvudet i sargen/staketet.

Hörnhälsningar från IA

Februari  2019 – övningar för att förbättra kontakten med din häst

Månadens tips för februari hänger ihop med tipset från januari. Nu tänkte jag tipsa om några övningar som man kan göra med sin häst för att förbättra kontakten. Inkallning var ju med i förra månadens tips. Det finns såklart hur många bra övningar som helst och jag har valt ut tre här. En som vi lär alla hästar och två som kom till mig nu den senaste tiden av tillfälligheter, men som gett mycket bra resultat.

1) ”Gå fot” vilket är samma övning som med en hund dvs hästen går vid din sida (båda sidorna) och stannar när du stannar, backar när du backar och flyttar sin bog åt sidan när du går emot bogen. Det lär vi alla hästar som vi ska leda. Denni utvecklade den här övningen med Venus och lärde henne att härma hans steg så att hon tog lika stora steg som Denni. Såg härligt ut när de båda två kom gående med ”jättelyft”. Venus gjorde även höga steg bakåt om Denni gjorde höga steg när han gick bakåt.

2) Eftergift i löslongering. Den övningen kom till mig i höstas när Magni var nykastrerad och skulle longeras flera ggr per dag för att undvika svullnad. Det var så tråkigt att longera utan att träna på något, men samtidigt skulle inte Magni träna utan bara röra sig. Då kom jag på det: Magni sökte sig framåt – nedåt i trav och jag sa då ”Duktig”. Och snabbt snappade han upp att han fick beröm när han sökte sig framåt - nedåt. Jag sa ”Duktig” (med en speciell röst som han vet sedan gammalt betyder att han gör rätt) och ibland fick han även göra övergång från trav till skritt. Att få vila är belöning. Nu var det plötsligt jätteroligt att löslongera Magni flera gånger per dag. Efter någon dag började han gå med eftergift längre sträcka än utan eftergift. Kul när övningen kommer av sig själv.

3) När våra hästar vilade i höstas skulle Sjódis träna upp sin bakbensteknik vid ryggning. Eftersom alla våra hästar då gick ute på lösdrift var det bara att börja träna i hagen. Innan jag började öva på detta var Sjódis den enda av våra hästar som bara kom sakta vid inkallning. Hennes glada lättsamma syster Saedis (som inte tänker alltför mycket) kommer i full rulle och gärna med några skutt ovan mark. Sjódis (som helt klart tänker mer än vad som är bra för henne) tittade på mig med den där blicken ”Vad ska du nu göra som troligen är sämre för mig än att fortsätta att gå och äta och ha det bra i den här hagen? Ska du möjligvis flytta mig till en hage med mindre mat? Ja, antagligen ska du det.

Sjódis kom alltid när jag kallade, men som sagt med skeptisk och oftast i skritt. Jag älskar Sjódis ögon – de är så talande. Nu kommer det roliga: Vi började träna backa i hagen (som var övningen). Först med grimma och grimskaft och så backade vi 10 ggr 4 steg. Varje gång hon utförde övningen fick hon en pellets, dvs 10 pelletsar per tillfälle. I början tyckte Sjódis att den här övningen var lika onödig som allt annat dumt vi lärt henne som t.ex att flytta undan bakdelen eller annan galenskap. Efter ett par veckor var jag bortrest och Denni tränade en gång och berättade för mig att han gjorde det utan grimma. Så bra – nu kunde vi träna lösa i hagen istället. Och nu började hennes blick när hon såg mig se mer lustfylld ut. Och dag för dag började hon söka mer och mer kontakt bara jag närmade mig hagen. Efter någon månad kom hon springande när hon jag ropade på henne Det är helt fantastiskt: nu lyser hennes ögon när hon ser mig och hon vill bara att vi ska öva. Hennes blick när hon ser mig är helt ny: glädje och förväntan. Så nu tävlar systrarna Sjó och Sae om att komma fram till mig först i hagen. När jag började med övningen i hagen kunde jag inte drömma om att hela Sjódis inställning till mig skulle ändras.

Mitt tips är: träna med din häst från marken, gärna lös och er kontakt kommer förbättras/förändras.

Januari  2019 – förbättra kontakten med din häst

Jag fick en fråga om hur man som hästägare kan förbättra kontakten med sin häst? Eftersom det är ett ämne jag älskar tänker jag ha det som tema några tips i rad framöver. Ämnet älskar jag för att jag älskar djur.  Min Mamma och Pappa har berättat att jag redan som 2-åring hade en speciell kontakt med djur.  De är/var inte själva några djurmänniskor, men de fick ofta höra det från andra som hade/arbetade med djur. Så kontakten med djur har för mig alltid varit helt naturlig. Synd att jag inte kan säga det samma om ridningen – där har jag fått kämpa som en iller för varenda litet framsteg. Kanske för att ridningen är en sådan utmaning för mig som jag är helt fast.

Bland det första jag tänker på när det gäller kontakten med djur är att de ska komma till mig när jag kallar på dem. Det visar att de vill vara med mig och att de också väljer det själva.

Det första djuret som jag lärde inkallning var mitt älskade marsvin Nasse som jag fick när jag var ca 6 år. Hur jag lärde henne (ja, det var en hon) det vet jag såklart inte. Men jag kommer ihåg att vi ofta var ute på promenad i skogen och att Nasse alltid var lös och kom när jag ropade på henne. Ja, hon hade också egen tekopp vid frukosten (koppen är kvar) som hon drack morgontéét i tillsammans med familjen. Kan undra nu efteråt vad, speciellt Mamma, tyckte om att ha ett marsvin på köksbordet varje morgon. Måste fråga henne.

Nästa djur att lära inkallning var undulaten Hermann som också pratade som en pratkvarn och sjöng också en sång: ”Heja Blåvitt”. Synd när jag hejade på Gais. Men det gick bättre för Blåvitt av Göteborgslagen när jag var liten så den låten spelades jämnt i radion.

Hermann följdes av lånehunden Jeff som jag var ute och gick med varje eftermiddag i brist på egen hund. Han rymde jämnt från sina ägare. De kunde därför inte ha honom lös. En underbar nöt för en tioårig djurgalning att försöka knäcka. Och det gick med mkt tålamod, men med ännu mer varma köttbullar och skinkbitar.

Svåraste djuret att lära inkallning hittills var min första egna hund, den irländska settern Aia. Där höll jag på att få ge upp, eller snarare jag gav upp varje dag. Efter 2 ½ års träning, en veckas intensivläger med hundspykolog Anders Hallgren funkade till slut inkallningen. Jag var ute och gick med Aia 3 – 4 timmar per dag… och tränade mycket. Strax efter lägret med Anders fick jag min första egna häst, som 13-åring i augusti 1982: Hrimnir frá Steinum.

Nu till själva inkallningen. För det första: jag ”hämtar”, ”fångar” aldrig en häst. Den ska komma till mig även om den bara kommer några centimeter. Jag har alltid godis när jag jobbar med djur. Vet att det finns olika åsikter om godis som belöning, men jag använder det. Läste nyss i en artikel att det går fint att lära hästen med att smeka den, klicker m.m., men att godis gör hästen ännu mer motiverad och jag tror på det. Jag ”handmatar” aldrig mina hästar. Jag ger dem godis som belöning när det gör rätt.

Inkallningen börjar med att jag kallar på hästen, kommer den fram till mig får den godis. Många hästar som går i en hage visar inget intresse att komma när man ropar, speciellt inte om de går med flera andra hästar och har mkt bete. Det är lättast att lära in kommandot utan andra hästar och utan tillgång till mat. Över till den hästen som inte visar ngt intresse: jag närmar mig då hästen och försöker få dess uppmärksamhet. Är den fortfarande helt ointresserad rör jag mig fram och tillbaka och kanske även åt sidorna. Samtidigt som jag kallar (med hästens namn eller ”Kom”) klappar jag på min jackficka. En utmärkt plats att börja träningen är i en rundpaddock. Jag väntar alltid så att hästen tar sista steget till mig. Ibland får jag ta alla de andra stegen, men aldrig det sista – det måste hästen ta. Detta kan ibland ta tid och då får det göra det. När hästen väl tar steget till mig får den en pellets. Om den inte gillar att ”fångas” fångar jag den inte utan går iväg. Och så börjar proceduren om igen.

Denni gör ibland Join Up med hästarna. – det lär dem också inkallning och även att följa med.

När inkallningen sitter på litet yta när hästen är ensam fortsätter jag träningen i hagen och sedan i hagen med flera hästar. Det stora provet är när hästen ska tas in från sommarbetet efter några timmar och går med andra hästar och inte har några som helst planer på att byta mat och sällskap mot boxen. Men, det funkar också om inkallningen sitter.

Jag tränar aldrig inkallning med föl och unghästar i flocken. Den först träningen påbörjas när unghästen ska ridas in. När jag arbetar i rundpaddocken lär jag unghästen röstkommandon för stanna, skritta, trava, galoppera, byta varv, öka resp. minska tempot i varje gångart och så inkallning. När jag säger ”Kom” ska hästen komma in till mig. Väldigt gulligt när den unga hästen står i halten med lite fladdrande öron och väntar på att jag ska säga ”Kom”.

Det tar tid att lära hästarna det här. Olika lång tid beroende på hästens temperament och även på dess tidigare erfarenhet.  Vissa är födda nyfikna och lugna – då går det fort, andra är ointresserade och kanske lata eller stressade och då tar det mycket längre tid.

Vi har lärt alla våra egna hästar inkallning, men även alla hästar som vi hade på träning när vi hade träningsstation under 10 år.

Det som gäller är upprepning, tålamod och intresse – med de egenskaperna går allt.

I nästa Månadens tips tänkte jag berätta om hur man kan träna mera med hästar på några enkla sätt för att ytterligare förbättra kontakten.

 

Månadens tips 2018

Januari – en ”töltfri” dag i veckan

Februari – nya tips om spånbäddar

Mars  - hatar kolik och vill undvika det

April  - betäckningsavtal

Maj – det underbara och förödandet betet!.

Juni – den bästa träningen är den som blir av, eller?

Juli – att lasta sin häst

Augusti – att avsluta ett ridpass

September tips 2018 -  öka och minska hästens steglängd från marken m.m

Oktober tips – hösttrötta hästar?

November – ingår spö i grundutrustningen och hur ska man byta spöhand?

Och här följer själva tipsen:

December  2018– Månadens tips kommer från en läsare

När jag var på NM i Skåne i augusti träffade jag en kvinna som jag känt i sisådär 35 år. Jag tror inte vi setts på ca 25 år… På det glada 80-talet träffades vi mycket på hästtävlingar och kurser. Hon berättade för mig att hon läser mina tips och det blir jag alltid glad av att höra. Och nu följer hennes tips:

”när jag ska göra något riktigt tråkigt som att bokföra eller betala räkningar går jag in på er hemsida och läser dina tips för att pigga upp mig så att jag sedan orkar ta tag i det mindre roliga”

Bra tips tycker jag! Nu vill jag tacka henne och alla andra som läser mina tips för i år och önska Er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Rimfrosthälsningar från IA

November  2018 – ingår spö i grundutrustningen och hur ska man byta spöhand?

För mig ingår (tyvärr) spö oftast i utrustningen när jag rider. Jag har med det av gammal (o)vana. Denni rider däremot nästan aldrig med spö. Och eftersom han inte gör det har jag inte heller spö när jag rider hans hästar som t.ex när jag tränade Divar och Sjór, och då saknar jag inte spöet alls.

Läste för kanske 10 år sedan att Anki van Grunsven sa att spö ska finnas i ridhuset och så tar man det om man behöver det och hänger sedan tillbaka det.
Berättade det för Denni och då följde han det rådet. Om spöet ingår i grundutrustningen blir hästarna lätt ”spödrivna” dvs. de kollar av om ryttaren har spö och kollar ibland även av vilken hand ryttaren har spöet i (ännu värre). Och därmed blir ryttaren beroende av spö, och rider därför alltid med spö. 

Denni använder spö vid inlärning, då är spöet som än förlängd arm, som underlättar inlärningen. Men när hästen kan övningen och kan utföra den med lätta hjälper och utan att man behöver lägga till spöet, så blir spöet överflödigt. Dessutom så blir ryttaren i regel stummare/stelare i den hand den håller spöet i. Han brukar säga: använd spö som ett hjälpmedel där och då det behövs, men bli inte beroende av det! 

Senare har jag läst om flera duktiga ryttare som tycker precis som Anky ang. spöet och jag är helt säker på att det är rätt väg att gå. Ska bara få till det själv….. Måste säga att det var helt underbart att träna Sjór och Divar. Såklart på alla sätt, men jag trivdes också med att släppa mitt vanebeteende att ha spö.

Till nästa grej med spöet: om man nu har det – när är det bäst att byta spöhand?

Här kan jag säga att i princip alla elever som börjar rida för mig bytet vid ett tillfälle som jag inte tycker är bra. Och det är mitt i övningen. T.ex vid volt tillbaka byter de spöhand precis när de ska sitta om, förändra skänklarnas placering och ställa om hästen. Dessutom styra ridvägen och mitt i allt detta så byts spöhanden också, vilket gör att bytet av riktning blir okoncentrerat och den fina hjälpgivningen går ofta förlorad. 

Jag vill att spöet byts före eller efter övningen/bytet av varv. Om ekipaget rider i höger varv och det är högerskänkeln hästen har svårast att ta tycker jag spöet ska vara kvar i höger hand tills ekipaget är i det nya vänster varvet. Om ekipaget rider i höger varv men däremot hästen har svårast att ta vänsterskänkeln tycker jag ryttaren ska byta spöhand före bytet av varv. 

Och till sist: jag stannar alltid när jag byter spöhand. Enda gången jag inte gör det är när jag tränar hästen att spöet byts i farten. När hästen tycket att det är ok att byta spöhand i farten är jag klar med den träning och övergår till att stanna när jag byter spöhand. De flesta som byter spöhand i farten förlorar så mycket ridbarhet, ridväg och koncentration och ännu mer om det dessutom görs mitt i vändningen

Mitt tips den här gången är till er som läser detta och det första tipset är till mig själv oxå:

* Träna på att rida utan spö så att du inte blir ”spöberoende” och din häst ”spödriven”

* Tänk igenom före byte av varv vilken hand du behöver ha spöet i och byt efter eller före varvbytet/övningen

* Stanna när du byter spöhand.

När Walter Feldman kom till Island våren 1992 för att ha kurs för det absolut duktigaste ryttarna på Island var det för stängda dörrar. Varken Denni eller jag fick se något. En av de lyckligt utvalda sa efter kursen att det enda han fått lära sig var att byta spöhand och enligt honom själv kunde han redan det....

Hösthälsningar från IA

Oktober 2018  – hösttrötta hästar?

Det här tipset kommer väl egentligen lite för sent. För någon månad sedan började flera av mina elever berätta att deras hästar känns hösttrötta. Våra egna hästar sätter päls senare än de flesta andra så jag hade inte då märkt något på dem. Jag försöker inte tänka så mycket på att hästarna är hösttrötta eller om de inte är de. Såklart är det en viss ansträngning att tappa sommarpälsen och sätta vinterpäls allra helst om det just då är extremt varmt för årstiden (som det var för drygt en månad sedan).

Trots att jag försöker tänka bort ev. hösttrötthet så märkte jag för drygt två veckor sedan att några av våra yngre hästar var lite segare än vanligt i ungefär en vecka. De äldre hästarna med bra framåtbjudning har vi inte märkt någonting särskilt på.

Men nu till själva tipset. Vad gör vi om vi märker att någon häst är hösttrött och vad ger jag för tips till mina elever som märker det? Så här skrev jag till en av mina elever för ngn månad sedan

”Om du kan: försök tänka bort att han är hösttrött just när du rider. Rid kort och intensivt och var noga med att han bjuder fram o är signalkänslig.På så sätt tänker du på att han är hösttrött utan att han märker det.”

Ytterligare tips kan vara att variera träningen mera, t.ex löslongera, löshoppa, dubbellongera/longera över bommar, rida ut i grupp eller vad nu din häst tycker är roligast i träningen (för t.ex Alisas del är det inte arbete från marken, men å andra sidan har hon inte visat något tecken på hösttrötthet).

Just så tänker jag när jag planerar ridpasset/ridveckan med en häst som känns lite mindre motiverad. Brist på motivation kan ju bero på flera anledningar. Att försöka utgå från hästens förutsättningar för dagen och utan att hästen förstår det.

Klart att jag känner att våra hästar är mer ”sprakande” en kall vinterdag med snöunderlag och strålande sol när det biter lite i kinderna.

Denni läste tipset innan jag skulle sätta ut det och la till: vi ryttare påverkas också ofta av dagarna blir kortare och att vi går mot mörkare tider. Vi är kanske också hösttrötta? Men päls, det sätter vi inte….

Hoppas att det här tipset kan vara till nytta för någon, om inte i år så kanske nästa år.

Hösthälsningar från IA som idag red 6-åriga Týra som inte kunde stava till hösttrötthet utan var pigg som en virvelvind. Kul!

September 2018 -  öka och minska hästens steglängd från marken m.m

Ofta tänker jag på vad jag ska skriva om i nästa ”Månadens tips”. Den sista tiden har jag tänkt på arbete i longering och dubbellongering. Särskilt hur viktigt det är för mig att hästen, när jag smackar, ökar i den gångarten den just för tillfället arbetar i.

Det lustiga är att jag vet att jag skrivit om det här tidigare. Och när jag letade i gamla ”Månadens tips” hittade jag texten nedan: skriven för exakt 10 år sedan, dvs. i september 2008. Tiden skenar!! Längre ner finns min text från 2008.

Att jag tänkt på det beror nog på att jag nu arbetar med en häst som börjar småtrava i skritten direkt jag vill att den ökar steglängden. Och det är ju inte det jag vill: jag vill att den tar större steg dvs. att övertrampet blir längre. Nu har vi tränat det några gånger och det är redan stor skillnad. Från ett knappt märkbart övertramp till ca 15 cm. Att det har blivit så stora framsteg på kort tid beror på att den hästen har bra övertramp i skritt och så fort den förstod att steglängden skulle ökas istället för att börja småtrava så gjorde den det. För mig är det väldigt viktigt att jag kan variera hästens steglängd i alla gångarter utan att hästen byter till en lägre/högre gångart. Jag arbetar ofta våra hästar från marken och jag skulle aldrig orka det om jag inte la ner mycket engagemang i att utbilda hästarna. Det jag tränar mest är

# att kunna ändra hästens steglängd

# att få hästen signalkänslig

# att söka framåt nedåt och göra det med mycket lätta tömmar Jag formar hästarna i ridningen innan jag arbetar med att få dem att söka framåt nedåt från marken. Helt enkelt för att det är lättare för mig att göra det när jag rider.

# att variera mellan att hästen går över bommarna (som är på spåret i rundcorallen) och innanför bommarna (då blir det en ca 10-11 meters volt). När hästen ska in på den lilla volten använder jag mitt kroppsspråk som Anders Eriksson har lärt mig och min röst. Jag säger: kom, dvs lockar på hästen. Det jag inte gör är att dra i innertömmen.

# galoppfattning från skritt på den lilla volten innanför bommarna. Då förbereder jag hästen i skritt genom att samla skritten, ha en tydlig innersida och säger: gaaalopp. Ordet för galopp har vi tränat in tidigare i löslongering /longering och dubbellongering i hela rundcorallen.

# att även arbeta i ridhuset/paddocken när hästen arbetar fint i rundpaddocken

Jag tränar alla våra hästar från marken, ja även de hästarna som Denni tränar. Jag märker hans ev. framsteg i ridningen när jag arbetar hans hästar från marken. Det är riktigt bra att kontinuerligt se de hästar vi tränar från marken, bl.a. för att se hur de rör sig.

Det är faktiskt bara en häst som jag knappt tränar från marken och det är sötnosen Alisa. Hon tycker hela grejen är urbota korkad och jag är inte tillräckligt skicklig för att väcka hennes lust för mitt arbete från marken. Tur för mig att alla de andra tycker att det är en superidé att jobba med mig från marken. Och Alisa är ju helt underbar på alla andra sätt så jag skiter i att vi inte får till det. Så här ser det: först springer Alisa superflott och dansar över bommarna i en fantastisk trav och är busig o glad. Efter några minuter tittar hon på mig och ”säger” nu är jag klar. Det var kul nu kan du släppa mig i hagen. Och nu gör jag precis det: släpper ut henne i hagen.

Man kan inte lyckas med allt med alla hästar hälsar IA

 

September 2008 tips -  Använd flera kommandon vid longering

Jag har märkt att många som arbetar sina hästar i longering och dubbellongering bara använder två kommandon – smackar när hästen ska gå fram eller öka och säger hooo när den ska stanna. Det tycker jag är ok att göra de första gångerna när man arbetar med en unghäst. Ganska tidigt börjar jag däremot lära hästen flera kommandon. Jag lär hästen:

skriiiitt

trava!

gaaalopp

hooo, när hästen ska stanna

kom!, när jag vill att hästen kommer in till mig

duktig, när jag vill belöna hästen (jag använder inte ordet bra, då det redan är så många A i de andra kommandona)

Om jag smackar i en gångart betyder det att hästen ska öka i den gångarten den är i, inte byta till en högre (snabbare) gångart. Svarar inte hästen på min smackning i t ex. trav (genom att vinkla bakbenen och öka) korrigerar jag hästen snabbt och om hästen då fattar galopp är det ett litet fel som jag inte korrigerar. Det blir bättre nästa gång. Om hästen inte svarar alls är det däremot ett stort fel som jag reagerar mycket på.  När träningen görs på det här sättet får min häst och jag ett rikare språk och jag får jämnare bjudning i hästen. Används bara smackning och hooo blir det för mycket on – off effekt. Hästar har lätt att lära sig och det går oftast mycket fort att lära dem många olika kommandon.

Jag vill att hästen ska fungera som en farthållare: travar den i ett tempo ska den fortsätta att trava i det tempot tills jag vill något annat. Jag ska inte behöva smacka för att bibehålla det tempot hästen går i, utan smackning används för att få mer tryck i bakhasorna eller för att öka tempot. Går hästen så fort som jag vill att den ska göra placerar jag mig så att jag har hästens mittendel (skänkelläget) rakt framför mig, går den för fort rör jag mig mot hästens huvud och går den för sakta flyttar jag mig mot bakdelen (drivande position). Går jag emot hästens bog ska den göra volten större. För att allt detta ska fungera måste hästen var uppmärksam på mig och jag på den (helt oacceptabelt att prata med andra människor eller gud förbjude: i mobilen).

Det är bra att arbeta hästen från marken för då ser man så tydligt hur hästen rör sig och märker snabbt hur samarbetet fungerar. Det är roligt också!

 

Augusti  2018– att avsluta ett ridpass

Tillägg: när Denni läste texten la han till att jag utgår ifrån ridning på ridbanan och det stämmer. Jag upplever att det just är på ridbanan som problemen med bjudningen kan komma i mitten - slutet av ridpasset. Vid den tiden på uteritter närmar man sig det ljuvliga hemmet och dit vill hästen oftast .Jag vet bara en häst som varken vill vända hem eller gå hem och det är Vera från Lindnäs.

 Som alla vet börjar ett ridpass med Uppvärmning, sedan följer själva Träningen och som avslutning Nedtrappningen. Jag har funderat mycket på just Uppvärmning och Nedtrappning och tänker idag skriva om det sistnämnda. Jag vet, konstig ordning, men det är det ämne som pluppat upp i min hjärna den sista tiden. Får väl ta Uppvärmning nästa gång.

När själva träningsdelen är avslutat är det bra att trava av hästen på stora böjda spår och låta hästen söka framåt nedåt och sedan skritta hästen på hängande tygel (det som förr i tiden hette lång tygel). Jag brukar säga till mina elever att de ska ge hästen så långa tyglar som de känner sig bekväma med. Den här gången tänker jag dock inte på den fysiska avslutningen av ridpasset utan den psykiska.

När ekipaget är mitt i själva träningsdelen kan hästen börja signalera att den är trött och gärna vill sluta. Vad gör man som ryttare då? Det beror på vilken typ av hästmänniska man är och kanske även på vilket humör man är. Den milda vänliga ryttaren som alltid sätter hästens bästa i centrum tänker: åh, är du trött lilla vän, då slutar vi såklart direkt. Låter som en fin tanke, men det som ofta händer är att hästen börjar signalera att den är trött tidigare och tidigare i ridpasset (fast den inte alls är trött) och till sist är den kanske trött innan det hela har börjat. Så har vi den andra ytterligheten: är du trött kan du gott jobba ett bra tag till. Det brukar sluta i en trött (!), ledsen häst som en dag inte längre håller för ridning, varken psykiskt eller fysiskt.Jag har såklart generaliserat kraftfullt, men vet att det ligger en hel del i mina exempel ovan.

Så här tänker jag: när min häst (eller mina elevers hästar) signalerar att den är trött så tar jag in det utan att hästen märker det. Den får jobba lite till och antagligen i uppåttempo. Och när hästen säger till mig: det här går fint, jag orkar och vill absolut arbeta mera så avslutar jag och går över till nedtrappningen. Jag har alltså lyssnat fullt ut på min häst, men hästen har ingen aning att jag gjort det. Jag vill att energin finns kvar i hästen till ridpassets sista steg. Ofta segar ekipaget den sista delen av ridpasset och det är inte bra.

På hästar som har svårt att hålla koncentrationen uppe brukar jag det allra allra sista i ridpasset ta tyglarna och göra några halter och igångsättningar (dvs renodla hjälperna och se till att hästen svarar på små signaler) så att hästen koncenterar sig och sedan gör jag halt och sitter av.Om hästen har svårt att fortsätta att vara energisk under avskrittnigen (t.ex. en unghäst eller en häst som är feltränad) så ber jag hästen skritta mkt energiskt och gör snabbt halt och sitter av fort och sedan leder jag hästen som avskrittning istället. Men, det är bara ett delmål. Slutmålet är att jag kan skritta av hästen i energisk skritt.

Under ridpasset ska hästen få mikropauser och om de pauserna är i skritt på hängande tygel är det en bra övning för hästen att komma igång och arbeta även om mikropausen för hästen kan kännas som avskrittningen.

Här skriver jag om hästar som tappar bjudning i slutet av ridpasset och som styr energin till en viss del själva eftersom jag upplever att de flesta ekipage som rider på lektion har just det problemet. Sedan finns det såklart det motsatta problemet: hästar som inte slappnar av. Det får jag ta upp vid ett senare tillfälle.

Energiska (det är fult att ljuga, men vad ska man göra  i värmen) hälsningar från IA

 

Juli  2018 – att lasta sin häst

Jag tycker att lasta hästen lätt ingår i hanteringen av ridhästen. Förstår faktiskt inte hur man kan ha en ridhäst som inte går raka vägen in i transporten. Vet att det är provocerande att säga så, men jag tycker så och då får jag stå för det. Ber om ursäkt om jag sårar någon.
Jag förstår såklart om man har problem att lasta hästen, men jag förstår inte om man inte löser det, antingen själv eller tar hjälp.

Två gånger har jag inte kunnat lasta min häst och båda gångerna kände jag mig som idiot. Första gången var 1981 och andra gången 1996. Första gången ihop med min Pappa och andra gången med Denni. Båda gångerna har hästen gått att lasta tidigare, men så blev det tvärstopp.
1981 var det min första islandshäst, Hrimnir, som jag köpte på NM i Stenungsund den 10 augusti 1980. Därifrån gick det att lasta för färd till vårt land på Orust, och veckan efter körde vi hem till Hisningen utan problem. Tredje lastningen var påsken året efter och det gick bra från stallet på Hisingen till landet. Men, sedan veckan efter när vi skulle hem var det stopp. Där stod Pappa, jag och Hrimnir på en liten gårdsplan utan tillgång till stall och Hrimnir vägrade gå på transporten. Efter någon timme och ett vrickat finger (Pappas) gick Hrimnir till slut på transporten. Phu...
1996 var det Denni och jag som stod på en åker efter en träning utan tillgång till stall. Där stod vi länge och väl och den andra hästen stod och väntade i transporten. Till sist gick hästen på. Efter träningen dagen efter sprang hästen in i transporten.

Det är det jag menar, får man problem måste man träna tills problemet är löst.
Om jag vill att hästen svara för lätta hjälper i ridningen ska den oxå gå på transporten lätt.
Varför jag skriver om tillgången eller inte till stall beror på att vi alltid börjar träna lastning från stallet.
Först lär vi hästen att gå fram, både för grimskaften och smackning, stanna, flytta sig undan och backa, allt för lätta hjälper. För den unga hästen ingår detta i inridningen och den äldre hästen kan ibland behöva påminnas om detta. Därefter backar vi transporten till stallet och lastar hästen från stallgången direkt in i transporten. Helst ska det inte finnas något utrymme mellan transporten och stallet. Stallgången ska bara fortsätta in i transporten.
Våra hästar går nästan alltid rakt in och väl inne i transporten får de stå en stund och smaska på godis i lugn och ro. Sedan får de gå lugnt ur transporten för att sedan lastas några gånger till. Vi kör inte iväg utan transporten står bara där den står. Allt genomsyras av lugn och trygga omständigheter.
Vill de inte gå in smackar vi eller använder en kvast, då går de på eftersom vi lärt dem framåtdrivande hjälper.
Vi upprepar lastningen från stallgången tills det känns 99, 9 % säkert att det kommer att gå att lasta från stallplan. Vår stallplan har visat sig vara svår att lasta hästar på. De verkar som hästarna får en frihetskänsla när de tittar ut över åkrarna. De tror kanske att de är på Island?
Om det finns tillgång till stall skulle jag aldrig stå på en gårdsplan och försöka lasta hästen och heller aldrig vänta ut den. Jag tror inte på det.
Hästen kan vara rädd för transporten, då får man träna mera från stallgången med mkt beröm, godis och lugn när hästen är i transporten. Men, de flesta hästar som jag ser som inte går på transporten är inte rädda. De bara väljer att stå utanför transporten.
Det jag vill säga med dessa rader är att träna hästen att bli lastad under lugna trygga former när den är väl förberedd för det. Lasta från stallgången tills hästen är helt säker på det. Och kör inte iväg med hästen utan låt den bara stå och mysa i transporten och upprepa flera gånger och gärna flera dagar i rad.
Vi lastar höstarna så länge som det behövs från stallgången. Vi har inte bråttom ut på gårdsplanen. Det brukar bli 2 - 3 gånger från stallgången, men då ska man tänka på att våra hästar tidigare är vältränade på våra signaler/hjälper.
Om vi skulle stå på gårdsplanen och det inte går att lasta ger vi upp direkt och kör transporten till stallet. Skulle aldrig i mitt liv stå på en gårdsplan med en häst som inte gör att lasta om det finns tillgång till stall.

De två duktigaste unghästarna har första gången de skulle lastas ökat skritten från stallgången in i transporten. Behövdes ingen smackning de följde bara med sin ledare första gången de såg en transport och när de ökade tempot för att komma in i transporten snabbt så blir man varm i hjärtat Vilken tilltro de visar sin ledare – öka in i ett okänt ganska mörkt och trångt utrymme. Väl där fick de såklart mycket beröm och godis.

Just det – vi är alltid två personer vid lastning tills hästen är helt lastsäker. Vår idé är att alltid försöka lyckas och för att göra det måste man ofta sänka svårighetsgraden (som att lasta från stallgången i början).

Som sagt, jag ber om ursäkt på förhand om jag sårat någon med det här tipset.

Sommarhälsningar från IA

 

Juni  2018 – den bästa träningen är den som blir av, eller?

Ofta får man höra, läsa att den bästa träningen är den som blir av. Det håller jag med om ifall alternativet är ingen träning alls. Att röra på sig är (nästan) alltid bra. Men, om man utgår ifrån att målet är att bli en bättre ryttare är det bra att veta att den träningen som läggs ner gynnar just det man är ute efter.

Som ryttare är det bra att ha en god allmänkondition, bra koordination och balans, vara smidig och liksidig och till det ha en stark magmuskulatur. Förra året var vi på en mycket bra föreläsning som hölls av Anja Beran. Hon berättade bl.a. hur mycket det betydde för hennes ridning att hon fick hjälp när hon var ung av en personlig tränare med sin egen kropp. Hon är och var naturligt stark och fick mest hjälp med att bli smidigare och rörligare. När hon märkte vilket skillnad det gjorde i ridningen frågade hon tränaren om hon fick ta med sin kompis. Tränaren tyckte inte om idén att ha två personer samtidigt, speciellt inte innan hen visste om de behövde träna på samma sak. Men, Anja fick efter övertalning ta med sin väninna och det visade sig inte fungera alls: väninnan var överrörlig och svag. Dvs, de behövde träna helt olika saker. Tänk om Anja tränat styrka och väninnan smidighet… Inte hade de fått ut särskilt mkt av den träningen.

Vi har båda två varit hos Birthe Vogelius och fått övningar anpassade till oss. Det var sju år sedan. I höstas kom Ida Hedstad hit och tittade när vi red och sedan var vi hos henne och fick specifika övningar så att vi ska bli bättre ryttare. Ida har doktorerat i biomekanik! Känns alltid bra med människor med gedigen kunskap.

Det är det mitt tips är: vänd dig till en person som är insatt både i hästen och människans träning så att du får specifika övningar just till din ryttarkropp.

Vi kan varmt rekommendera både Birthe och Ida. De håller till i Västerås, resp Enköping. Finns såklart duktiga personliga tränare som är inriktade på ryttare på fler ställen i landet.

Jag vill gärna börja med Yoga och Pilates. Är säker på att de skulle vara utmärkt för mig. Är med på min Bucket list.

Oj, oj vilken ryttarkropp jag kommer få vilket år som helst hälsar IA

 

Maj 2018 – det underbara och förödandet betet!

Nu är det en underbar tid på året. Maj och september är mina favoritmånader att träna hästar. Lagom varmt, inte så mycket insekter och ljusa kvällar. Och i maj kommer ju också det underbara och förödande betet. Läs gärna Månadens tips från november 2017 (scrolla ner) där jag undrar varför vi fodrar våra djur så att de får samma välfärdssjukdomar som vi själva. Klart missriktad välvilja. Vi mäter våra hästar ca varannan vecka för att ha koll om någon är på väg upp (vi har inte problem åt andra hållet). Vore skönt att få fodra på en ridhäst rejält någon gång. Kommer de tunna hästar till oss dröjer det inte länge förrän de börjar bli för feta. Tror det beror på lugn miljö, bra mat och stora hagar med bete i (praktiskt taget året runt).

Nu till betet. Vill förklara skillnaden på näringsinnehåll på olika bete. Vi har de verkliga kontrasterna: hagar med näringsrikt åkerbete och i andra hagar näringsfattigt skogsbete.  Samma häst som kan gå dygnet runt på sommaren i våra skogshagar utan att gå upp i vikt kan bara gå ca 4 – 5 timmar/dygn på åkerbetet. Resten av tiden får den hästen stå på stall eller i grushage (hos oss på stall). Får då hö med lågt näringsinnehåll på morgonen och sent på kvällen, rids på förmiddagen och går på åkerbetet på eftermiddagen. Så mycket vill inte vi att våra hästar står på stall så vi försöker använda skogshagarna så mycket de går. Vi låter också våra ridhästar gå upp en del i vikt på sommaren för att de ska kunna vara ute mera. De får gå upp max ca 25 kg d.v.s. ca 5 cm på måttbandet. Då utgår vi ifrån att de är lagom i vikt när sommaren börjar, är de inte det (som i år..) får de inte gå upp alls. De gäller de hästar som inte ska tävlas/visas, de måste vara i lagom vikt hela säsongen.  Hingstarna kan ofta gå ute betydligt mera även på åkermarken. De har oftast en högre förbränning. Denni har de senaste åren mest tävlat hingstar och då löser det sig själv – de kan få njuta av hagarna större delen av dygnet vilket är underbart!

Men, tillbaka till de ston och valacker som är matglada. Många som har åkerbete låter hästarna gå där hela dagarna för att sedan låta dem komma in på natten, dvs ca 12 timmar per dygn ute resp. inne.  Det fungerar inte (i varje fall extremt sällan). Hästarna ökat oftast bara sin ätfart och kan faktiskt t.o.m. få i sig mer än om de går på åkerbete dygnet runt (vilket inte heller fungerar).  Eftersom en glupsk liten kallblodshäst (tänk islandshäst) kan få i sig hela dygnsbehovet på några timmar (typ 3 -4).

Ni som har åkerbete får komma på en annan lösning än att ha era hästar ute halva dygnet. Bäst är om man har skogshagar eller hagar med magert naturbete.  Annars kombinera med grushage eller stall. Vissa använder betesreducerare. Jag har aldrig använt det och har därför ingen erfarenhet att dela med mig.

Vill du att din häst presterar när du rider och tränar? Se då till att den är i lagom hull. Det är din skyldighet som djurägare. Börja mäta din häst nu.

Hälsar en något överviktig människa som kan äta obegränsat med spenatblad, men tyvärr inte av gräddglass (tänk skillnanden på skogsbete resp. åkerbete)

 

April  2018 - betäckningsavtal

Här kommer till sist det utlovade Apriltipset. Efter 22 år i rad med Hingststation känner jag mig väl insatt i mycket som rör just betäckningar och allt vad de medför. En sak som de medför är ett Betäckningsavtal. Här beskriver jag tre olika varianter, varav det första är bäst för stoägaren, det andra för hingstägaren och det tredje för båda parter. Vi hade först ett som liknande det första avtalet, sedan hade vi det andra två säsonger (inte vår idé utan det var hingstägaren som ville ha det så) och den mesta tiden hade vi den tredje varianten. Det finns såklart fler sorts betäckningsavtal, men här tar jag upp tre vanliga varianter.

Variant 1

Stoägaren betalar en relativt låg språngavgift, därefter en högre dräktighetsavgift och om stoet inte föder levande föl året efter ingår fri ombetäckning.

Bra för stoägaren, mindre bra för hingstägaren som dels riskerar att få ston som har svårt att bli dräktiga och sedan dessutom få tillbaka de stona som är svåra att få dräktiga året efter år.  Stoägaren kan också ta hem stoet mitt i säsongen för att det t.ex passar hen bättre nästa år.

Variant 2

Stoägaren betalar en relativt låg språngavgift, därefter en högre dräktighetsavgift när stoet är konstaterad dräktigt vid det första ultraljudet som sker vid ca dag 17.

Dåligt för stoägaren som riskerar att betala fullt för knappt ingenting.

När stoet är konstaterad dräktig vid 17 dagar vet man bara att det finns en fosterblåsa. Den kan vara tom. Jag har lärt mig att 10 – 15 % av fosterblåsorna är tomma, men det tycker jag är en för hög siffra. Det stämmer inte med vår erfarenhet.

När stoet är konstaterad dräktig vid 25 – 26  dagar vet man att det är ett levande foster (ett tickande hjärta syns).

När stoet är konstaterad dräktig vid 40 – 45 dagar vet man att det är ett levande foster som dessutom ”fastnat” i livmodern. Det är också från 40 dagar som de flesta försäkringsbolag försäkrar fostret (just eftersom risken är mycket mindre nu att det inte blir ett levande föl).

Scrolla gärna ner till mitt tips från Juli 2017 och läs mer om  UL(ultraljud) vid olika dygn.

Variant 3

Stoägaren betalar en relativt låg språngavgift, därefter en högre dräktighetsavgift när stoet är konstaterad dräktigt vid ultraljudet som sker vid dag 40 - 45.

Bra både för sto- och hingstägaren.

 

Varför är det bättre att dräktighetsavgiften betalas vid dag 45 än vid dag 90? Jo, om det visar sig att stoet har resorberat vid dag 40 - 45 finns det oftast tid att betäcka om. Då brukar stoet ibland vara svår att få i brunst eftersom hon kan tro att hon fortfarande är dräktig. Kanske behövs det en brunstspruta för att få igång henne. Eftersom stoet har blivit dräktigt alldeles nyss brukar hon ta sig igen. Vi har flera gånger fått ston som resorberat dräktiga igen samma säsong och nästa år kan alla glädjas åt ett föl.

Finns också varianten att betala först vid levande föl. Det som inte är bra med det är att vissa stoägare inte kollar upp om stoet är dräktigt och dessutom så får hingstägaren ta en stor ekonomisk smäll om stoet kastar i slutet av dräktigheten.

Det är också bra att göra flera ultraljud för att leta efter tvillingfoster.

Jag tycker att det är mest sjyst om den höga avgiften kommer när stoet är konstaterat dräktigt vid ca dag 40 – 45. Då betalar stoägaren för ett levande foster som sitter ”fast” som dessutom går att försäkra och det är stor chans att bli ett föl nästa år.

Detta är såklart bara mina åsikter baserade på lång erfarenhet, men andra kan tycka på helt annat sätt och ha bra argument för det.

Lycka till med betäckningar, dräktighet och fölningar önskar IA

 

Mars  2018 - hatar kolik och vill undvika det

De flesta hästägare har något som de tycker är det mest obehagliga som kan hända hens häst. För en vän till mig är det fång, för någon annan kan det vara skador efter sparkar i hagen. Ofta är det något som man själv eller någon närståendes häst har drabbats av.

För mig är det definitivt kolik. Våra älskade hästar Freyja och Muninn dog i fruktansvärd kolik. Det är 15 resp. 24 år sedan, men skräcken sitter i. Kolik betyder ju bara ont i magen och kan vara så många olika sjukdomstillstånd. När jag ser att en häst som har ont i magen tänker jag: jaha ska den fisa nu och sedan vara frisk eller är den död om några timmar?

Vi ringer alltid bums till veterinär när vi ser att en häst har koliksymptom. Skulle aldrig vänta fem minuter ens. Ringer man på jourtid kan det också vara bra för veterinären att kunna ha koll via telefon med djurägaren och kunna planera in jourresorna (ja, det händer oftast vid jourtid). Kommer speciellt ihåg en sen kväll för länge sedan när en häst fick ont i magen. Vi ringde direkt, nästan samtidigt ringde en annan person till veterinären – också med kolikhäst. Skillnaden var att hen hade väntat sedan eftermiddagen med att ringa. Veterinären jobbade med våra två hästar under natten. Vår häst hade mkt svåra smärtor och var dålig, men blev bra efter veterinärens behandling och den andra hästen dog. Veterinären var ledsen och blev också utskälld av hästägaren. Hon sa då till oss; det här var två praktexemplar, hur man ska göra dvs ringa direkt, och hur man inte ska göra, vänta tills hästen är så dålig att den inte klarar sig. Om möjligt ringer vi ännu snabbare nu….

Nu ska jag sticka ut hakan och eftersom jag gör det har vi väl en vuxen häst med kolik i natt…. Men, vi har inte haft någon häst över 1 år som fått kolik på fem år nu. Eftersom vi i snitt haft 20 hästar så betyder det en häst med kolik var 100:e år om vi ägt en häst. Det vi gör, eller snarare jag, är att jag är helt fixerad vid att hästarna ska ha i sig vätska. De får aldrig äta grovfoder utan att de får vätska först. På morgonen får de hösilaget direkt, men då har de stått i boxen med tillgång till vatten utan att något har distraherar dem från att dricka. Åker en häst transport eller vi är på väg på träning får de inte grovfoder rakt av utan en soppa med grovfoder i. De får aldrig stå och äta grovfoder i transporten.

Eftersom ridhästarna inte har vatten i hagen vid minusgrader får de alltid stå inne efter de ridits på förmidagen för att ha chans att dricka. Då måste det vara lugnt i stallet, gärna lite hösilage att tugga på och helst släckt. Står vi och tittar på dem, tittar de på oss och ”säger”: släpp ut oss. Inte en chans att de dricker då. Bara en liten tugga hösilage för det är när den är  slut som de ofta går till vattenkoppen och dricker.

Även om de hade vatten i hagen (de har självklart vatten i hagen mars – december, men inte jan – feb) skulle jag göra på samma sätt. Vem vet om de haft tid att dricka i hagen? Våra hästar har fullt upp med att leta foder hela tiden de är ute, andra hästar kanske leker och ”glömmer” att dricka.

Hur som helst när de kommer in har jag gjort följande blandning: först får ca 1 dl KRAFFT blötas upp med 1 dl KRAFFT Miner Extra Pellets. När det har dragit minst 30 minuter fyller jag på med uppblött betfor eller KRAFFT Sensitive Mash och mycket vatten. Blandningen består nog av nästan 5 liter vätska. När hästarna kommer in får de vara i fred och stallet släcks ner. Älskar ljudet när de sörplar i sig vätskeblandningen. Därefter får de hösilaget.

De hästarna vi rider nu är alla för tjocka och vi har i år grovfoder med bra värden så KRAFFT pelletsen är bara med som aptitretare. När vi har hästar som ska ha en del kraftfoder som t.ex. ngn av hingstarna förra vintern (när grovfodret hade sämre proteinvärde än i år) så blöter jag alltid pelletsen. De fick KRAFFT Groov Protein. Jag skulle aldrig fodra hästarna på stall med pellets utan att ha blött upp den. Jag vet, jag är helt fixerad av vätska. Men, peppar peppar ta i trä, det verkar göra att vi får färre fall av kolik.

Info: KRAFFT Sensitive Mash är ett foder som kan användas för att vätska upp hästen. Blanda med varmt eller kallt vatten minst 15 minuter innan utfodring. Man kan ta 10 ggr så mycket vatten som foder. men det är en smaksak hur pass mycket vatten hästarna tillåter en att blanda ut så testa dig fram och se vad din häst accepterar.

Hälsningar från IA som troligen kommer ha hästar som drabbas av kolik titt som tätt nu…

Februari  2018 – nya tips om spånbäddar

För 10 år sedan skrev jag nedanstående tips om bäddar. Så nu har jag utfört detta arbete i över 30 år! Sista stycket stämmer inte längre. Vi har nu återgått till att igen ut bäddarna en gång per år och gör det själva (om vi inte får hjälp av någon snäll elev eller inackordering).  Och vi använder bara Stalosan F.

Det viktigaste som vi ändrat är dock att vi numera också använder spånpellets, inte bara kutterspån. När jag skriver spån i tipset från 2008 menar jag kutterspån. Vi började med att lägga in en säck spånpellets efter Stalosanen. I år har vi gjort på bästa sätt hittills: först Stalosan, sedan tre säckar spånpellets och sist två säckar kutterspån. Det bästa med detta är att det inte längre går åt mycket kutterspån i början. Nu går det åt ca 1 ½ bal kutterspån per månad och box från första dagen. Om det är något ställe i boxen som blir blöt av urin lägger jag spånpellets just där innan kutterspånet läggs in. Jag brukar spåna ca var 10:e dag och då med en ½ kutterspånbal.

Vi provade en gång att bara ha spånpellets i en box, men det passade inte oss. Man skulle vattna och det kändes dumt för mig att vattna i boxen och när vi inte vattnade blev det för dammigt. Torv är ingen förr oss överhuvudtaget.

Spåniga hälsningar från IA

“Oktober 2008 tips – Göra och sköta en spånbädd

Efter att ha skött och mockat spånbäddar i över tjugo(!) år får jag nog erkänna att jag är duktig på det. Vi får en hel del frågor hur vi får våra bäddar så torra och här kommer några skötselråd:

Börja med att strö 1 liter Stalosan i den torra och rengjorda boxen. Har du inte Stalosan går det bra med kalk.

Vi använder Stalosan när vi gör nya bäddar och så strör vi på ½ liter Stalosan varje gång vi spånar. På sommaren används Stalosan F som även sänker smittrycket. Här följer tillverkarens faktablad om Stalosan F:

Stalosan F används i alla typer av stallar och andra utrymmen där djur vistas.

Stalosan F sänker smittrycket genom att minska tillväxten av bakterier, svamp, virus,

coccidier och eliminera antalet spolmaskägg och fluglarver.

Stalosan F binder skadlig ammoniak- och svavelgas samt torkar upp fuktiga stall- och boxgolv.

Stalosan F är mycket lätt att använda och är ofarligt för både människor och djur.

Stalosan F har ingen negativ miljöpåverkan.

Stalosan F är i många studier en mycket väldokumenterad produkt.

Innehåll: Fosfater, kaolin (lermineral) samt järn- och kopparföreningar.

Efter 1 liter Stalosan strötts på boxgolvet läggs tre balar spån in i boxen. Varje dag mockas bara bajset ut och efter några dagar behövs ofta en bal spån till. I början när bädden är nyanlagd går det åt mycket spån. Det får aldrig bli geggigt eller vått i boxen utan det ska alltid vara ett torrt spånlock på ca 10 cm. När bädden har satt sig (brukar ta några veckor) spånar vi en gång i veckan och använder ½ liter Stalosan och ca 1/3 spånbal. I snitt går det åt 2 balar spån/månad per häst (mycket spån till den nya bädden och lite när det blivit en bädd). Den bästa spånhästen vi haft är Frami från Häringe. Ett år kom han till oss i januari och fick då en nyspånad box – nästa gång han behövde spån var i mitten av april. Det betyder att han stod som en ljus i boxen och vandrade inte runt någonting. En till utmärkelse till Frami!

På vår förra gård tog vi (inte jag längre..) ut bäddarna en gång per år, men nu tar vi (ja o mina löss..) ut dem ca två gånger per år. Vi gör det eftersom vi inte vill att bädden ligger an mot träet i boxväggarna och Denni gjöt bara 10 cm höga kanter under boxinredningen.

Ridhusbygghälsningar från IA”

 

Januari  2018 – en ”töltfri” dag i veckan

Nu är det drygt 20 år sedan jag tränade en häst som jag skulle tävla själv. Det var världens bästa Freyja och året var 1996. Vi avslutade året med att vara 3:a i T1 uttagningen på Nordiska Mästerskapen och i finalen placera oss som 4:a. Denni vann på samma NM både tölten och fyrgången på Hrimnir från Ödmården. Med mina tidigare tävlingshästar, Sokrates vars främsta meriter var NM-guld 1990 och VM-brons i fyrgång 1991, och Týra, vars främsta meriter var NM-brons i tölt 1994, T1 och 5:a i fyrgången vid samma NM, hade jag haft helt olika och mycket genomtänkta träningsupplägg. Med den erfarenheten i ryggen la jag upp Freyjas och min träning.

Jag tränade henne 5 ggr/vecka. Hon vilade i stor hage på helgerna då jag höll helgkurser på annan ort. Jag varierade träningen mellan uteritter och ridbana, mest red vi ut eftersom jag tyckte att det passade oss bra. En dag i veckan var töltfri dvs. vi tränade de tre grundgångarterna. Jag tyckte så mycket om det träningsupplägget (med en töltfri dag i veckan) att jag kopierade det till nästan alla träningshästarna. På den tiden hade vi en stor träningsstation.

Det som jag tyckte var så bra med den töltfria dagen var att jag la fokus på andra saker. Den dagen brukade jag rida ganska länge, ofta ut, så att det blev som ett konditionspass med låga krav. Jag krävde att Freyja gick dit jag ville, i den gångart och tempo som jag bestämt. Under hela ridpasset önskade jag att hon sökte sig framåt – neråt alt. red på helt hängande tygel. För mig var det lättare att ställa lägre krav när jag inte red i tölt. Ofta tycker jag att ryttaren börjar kräva mer så fort tölt är med i träningen. Typ: är takten tillräckligt bra?, hur är aktionen nu? m.m. Det var ett sätt att få mig ”att släppa ner axlarna”. Ibland var de ”töltfria” dagarna på ridbanan och då la jag mycket vikt vid formen och ridbarheten i grundgångarterna.

När Denni kom till Sverige 1992 red han mycket mera trav och galopp och mindre tölt än han gör idag. Ändå ser jag att han töltar mindre än de flesta ryttare gör. En förklaring till att många av oss töltar så mycket är ju att tölten kan varit en anledning att vi köpte en islandshäst. Den anledningen fanns inte för Denni på Island. Han började rida för att han älskar hästar och att rida. Och på Island finns det som bekant inga andra hästar än islandshästar.

Funderar på om jag inte ska ta upp min gamla träning och införa en ”töltfri” träningsdag i veckan igen? Jag gör det fortfarande då och då, men inte så ofta som en gång i veckan.

God fortsättning önskar IA

 

Månadens tips 2017

Januari  – extra hål på remmar

Februari – håll koll på tårna om du har storlek 38 eller större

Mars – stigläderlängd

April 2017 – förhållningar

Maj 2017 – fölövervakning och betäckning

Juni  – salt och extra salt

Juli 2017 – gör ett till ultraljud vid dag 40 – 45

Augusti – tips från Andrew McLean

September – tips från Anja Beran

Oktober tips – instruera dig själv

November  - varför alla dessa feta islandshästar?

December - ”hästens bogar är som en grind”

Och här följer själva tipsen:

December  2017 - ”hästens bogar är som en grind”

När jag red lektion för något år sedan sa ridläraren under lektionen en mycket bra och minnesvärd instruktion. Skrev ner den på min lista som tips till mig själv till själva ”Månadens tips”. Där har tipset stått länge, men så i förrgår när jag hade lektion så pluppade tipset upp i mitt huvud. Och inte bara det, jag utvecklade tipset också. Här följer grundtipset: tänk att hästens bogar är som en grind som du styr och öppnar och stänger med dina hjälper (säte och skänkel). Vidare så ska hästens huvud vara mellan hästens framben (alltså om hästen skulle sträcka ner huvudet så långt, vilken den inte ska göra, men känslan ska vara att huvudet är placerat mellan frambenen, men såklart högre upp fast på samma linje, gick det att förstå?).

Och här passar Pether Marknes tips in: det är ytterskänklarna som byter varv (inte innertyglarna..). Ibland vill vi som rider islandshäst böja hästen extra mycket, speciellt när vi arbetar med en passtaktig häst. Då är det bättre med en häst som är för mycket böjd än en som är för rak och stel. Det viktiga i den träningen är att ha ledarskap över ytterbogen oavsett hur mycket böjd hästen är.

När jag red en elevs häst i förrgår kom jag på en sak till: jag sa till hen att bogarna är som en grindar, att hästens huvud ska vara mellan hästen framben (förklaring längre upp i texten) och så la jag till: vänster öra är vänster framben, höger öra är höger framben och öronen ska vara vågräta. Den här instruktionen fungerar bra för mig själv eftersom jag gärna böjer hästarna lite för mycket i vänster varv. Givetvis ska hästen följa tygeln och man ska kunna stretcha hästens hals åt båda hållen.

Böjda hälsningar från IA

 

November  2017 - varför alla dessa feta islandshästar?

Våra hästar har mycket lätt att lägga på sig, speciellt de som stammar från Freyja (vilket nästan alla gör) – de brukar börja bli feta redan när de är två veckor gamla. Hästarna vi rider brukar vara i lagom hull till lite för tjocka och ibland helt enkelt för tjocka. Jag mäter hästarna med måttband ca 1 – 2 ggr i månaden och rekommenderar alla att göra det. Visserligen ser vi oftast skillnaden på drygt 1 cm, men det är ändå lättast att mäta för att vara på den säkra sidan. Jag har funderat ett tag på alla dessa feta islandshästar. När en veterinär, som jobbat på ett av Sveriges största hästsjukhus kom hem till oss förrförra veckan för att vaccinera, sa - ”islandshästar är friska av sig, det är fetman som är det största problemet och det blir bara värre och värre, bestämde jag mig för att skriva några rader om detta.

Det konstiga är att de som har hästar som är i normalt hull till ngt för tjocka ofta blir förlöjligade när de inte vill ha sina hästar på fri tillgång på grovfoder. Och de som förlöjligar är ofta de som har feta till smällfeta hästar. Varför vill vi fodra ihjäl våra husdjur/hästar? Jag tror att just det med fri tillgång på grovfoder är det som gör att våra hästar håller på att äta ihjäl sig. Det är få vuxna ridhästar (islandshästar) som kan gå på fri tillgång. De ska inte äta 14 -18 timmar per dygn – de ska ägna sig åt födosök ca 14 - 18 timmar per dygn. Det är en himla skillnad. Jag tror många hästägare har blandat ihop leta foder med äta foder!

Det svåra med att få ner överviktiga hästar i vikt (till skillnad mot oss människor) är att hästar måste äta ofta. Det är därför utmärkt att ge hästar halm eller grovfoder med lågt näringsinnehåll eller gammal gult högt höstbete som de kan tugga på stora delar av dygnet utan att bli tjocka.

Jag har funderat på varför de av våra hästar som i perioder varit mkt överviktiga (t.ex. när vi flyttade hit till Lindnäs och inte hade några boxar och bara åkervall som bete) inte fått fång eller andra välfärdssjukdomar. Har kommit fram till att det antagligen beror på minst två saker: de har inte genitiska anlag för det och de får dessutom varje höst en höstvila när de får klara sig på gult högt gräs med lågt näringsinnehåll. Det blir en naturlig ”svältperiod” precis som vildhästar har. Det senare är bevisat genom forskning: kallblodsraser behöver ”svältperioden” för att återställa balansen i kroppen. De mår inte bra att få foder med höga näringsvärden året om. Mycket viktigt att förtydliga: under den sk. ”svältperioden” har våra hästar fri tillgång på högt gult höstbete. Vilket gör att de äter precis så många timmar per dygn som de vill. Höstvilan för våra hästar är ca 6 – 8 veckor och vi fodrar då bara med hösilage om det kommer mycket snö. Eller om hästarna behövder det. Förra hösten hade vi t.ex. unghingstar som kom till oss tidig höst och de hade inte ”Lindnäshullet” och fick därför äta så mycket hösilage de ville under hösten. Men, inte genom att vi ställde en bal i hagen utan genom att vi fodrade och såg till att grovfodret tog slut precis innan vi gav mer foder. Skulle aldrig ställa ut en bal i hagen (av flera orsaker)

Hälsningar från en något för tjock människa med något för tjocka hästar

Oktober 2017  – instruera dig själv

Ibland när jag instruerar och korrigerar sitsen känns det som jag säger samma sak om och om igen och det enda som händer är att eleven ändrar sitsen för ngn sekund just när jag sagt till. Aldrig däremellan. Jag vet själv hur svårt det är att ändra på invanda sitsfel, så det är inte det. Men, jag försöker instruera mig själv. Kan låta så här (i mitt huvud alltså): blicken fram, överarmarna längs kroppen, stilla med handen och tummen upp, för guds skull sitt STILL i sadeln). Och det hjälper! Nåja, för en kort stund i varje fall.

Men, nu till det roliga: ibland när jag instruerar och korrigerar sitsen ser jag att eleven lite senare under lektionen korrigerar sig själv utan att jag har sagt något just då. Det gör mig så glad. När jag ser det brukar jag berömma. Givetvis förstår jag att många gör korrigeringar själva som jag missar.

Mitt tips den här gången är att oftare ge dig själv instruktion, förutom att bli en bättre ryttare så sparar du pengar och gör snabbare framsteg dvs ett riktigt kinderägg! Nu ska jag ha lektioner onsdag, torsdag, fredag och varje dag nästa vecka och jag hoppas se många ”egeninstruktioner”.

Känn ingen press ni som ska rida lektion hälsar IA

September 2017 - tips från Anja Beran

4 september Tillägg till septembertipset nedan: När jag red dagen efter jag la in tipset om skänkelns placering så märkte jag att jag ändrade vinkeln i knäet när jag använde underskänkeln, men ytterst lite och hälen var fortfarande lägsta punkt. Ska kolla i spegeln när jag rider i ridhuset i dag. Blev lite fundersam och tittade därför just på en video på Valegros ryttare Charlotte och hon ändrar oxå lite på knävinkeln. Jag tycker ändå att det som Anja sa är mycket bra och jag kommer att använda det i min undervisning eftersom när det är problem med skänkelns placering ändras knäets vinkel alldeles alldeles för mycket. Jag kan oxå ha missat en del eftersom föredraget var på engelska. Och precis när jag skriver detta kommer artikel om det föredraget vi var på i augusti på Hippson: www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/sju-punkter-for-en-bra-sits.htm  Tillägg 2  Nu har jag kollat på min underskänkel i ridhusspegeln och det stämmer med texten ovan, dvs en mkt lite ändring av vinkeln i knäet.

1 september  För några veckor sedan var Frida, Denni och på Sparreholms slotts hästcenter och lyssnade på Anja Beran som hade föreläsning om ryttarens sits – ”The seat”. Allt som allt 55 minuter och så BRA! Snappade många saker och en riktigt stor AHA-upplevelse var hur hon förklarade placering av underskänkeln. Alla som rider för mig vet att jag har en riktig ”hang-up” för underskänkelns placering. Och det är ingenting mot Denni´s hang-up…

Tån upp även vid inverkan, hälen ca ½ cm lägre än fotbladet känns som ett mantra på mina lektioner. Någon som känner igen sig? Ofta går jag fram och ”håller” i ryttarens fot och ber eleven driva. Tycker ändå inte att jag når fram. Anja har nog löst instruktionen för det jag vill uppnå: när ryttaren ska använda sin underskänkel ska rörelsen ske i höften, knäet ska vara still (alltså ingen mer vinkel i knäet än den vinkel som redan är). Så smart! Nästa vecka ska jag använda den här instruktionen och väntar mig en BIG SUCCÉ! Har redan testad den några gånger med bra resultat.

Tån upp hälsningar från IA

 

Augusti 2017 – tips från Andrew McLean

Lördagen den 2 juli blev vi inbjudna av Malin Andersson till en mycket intressant clinic och föreläsning med den kände Andrew McLean på Sparreholms Slotts hästcenter. Min kära syster Frida gjorde mig sällskap. Nedan finns två länkar där du kan läsa mer om dagen. Det var fyra demoryttare och det var en ren fröjd att se Nina Hofmans 22 år gamla Leo dansa runt i alla övningar med en makalös inställning. Också mycket roligt att se duktiga Lina Dolk rida en riktigt lovande unghäst. Båda hästarna var självklart välridna och gjorde övningen jag nu ska beskriva prickfritt! 

När hästen gör halt stannar den i princip alltid med samma framben och startar sedan med samma framben, dvs. är vänster fram det sista benet som stoppar i halten är det också oftast det benet som startar. I längden blir det inte bra eftersom vi alla eftersträvar en liksidig häst.

Övningen: Gör halt – gå fram i skritt sex steg – gör halt – gå fram i skritt sex steg osv. Detta gör att hästen får starta med olika framben varje gång. Om det är svårt med sex steg kan du göra som min syster Frida: ta 10 steg istället. Jag är supernöjd med övningen som gör hästen mer ridbar, jämnare och mer lösgjord. Och mig som ryttare observant på min ridning.

https://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/sa-tranar-du-med-hastens-inlarning.htm

https://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/han-vill-se-hastens-valfard-som.htm

Sommarhälsningar från IA

 

Juli 2017 – gör ett till ultraljud vid dag 40 – 45

Många låter veterinären ultraljuda stoet på dag 17 efter sista betäckningen och blir såklart superglada när stoet visar sig vara dräktig. Bra så, men sedan kommer den falska tryggheten in och håller ofta i sig till nästa år. Jag har hört att 10 – 15 % av de dräktiga stona resorberar mellan dag 17 och 40, men det tycker jag låter högt (av egen erfarenhet). Men, säg att 7 – 9 % resorberar under de dagarna så betyder det nästan var tionde dräktighet drabbas och det är verkligen illa nog. Efter 22 år (i rad) med hingststation utvecklas man och jag har de sista åren påmint (via mejl) stoägarna om att göra ett nytt UL när dag 40 närmar sig. De sista sex åren har två ston, som var konstaterat dräktiga på dag 17 resorberat mellan dag 17 och dag 40. Båda stoägarna har gjort UL vid dag 40 (den ena stoägaren efter tjat från min sida) och upptäckt att stoet varit tomt. Har kört till oss, stona har betäckts om samma säsong och båda fick levande föl året efter. Kollar man istället dräktigheten först på dag 90 är det ju dessutom nästan alltid för sent att betäcka om.

Varför tror ni att försäkringsbolagen försäkrar fostret efter just dag 40, jo för att de största riskerna är borta. Finns inget bolag som försäkrar före dag 40.

Fakta:

Dag 17 efter sista betäckningen kan veterinären genom UL se om det finns en fosterblåsa. Ingen vet om det finns ngt i den fosterblåsan, dvs den kan vara ”tom”. Nu letar veterinären också efter tvillingfoster.

Dag 25 - 26 efter sista betäckningen kan veterinären genom UL se om det finns ett levande foster i fosterblåsan eftersom man då kan se hjärtslagen.

Efter dag 40 efter sista betäckningen kan veterinären genom UL så om det levande fostret har ”fastnat” i livmodern. Har det gjort det kan stoägaren känna riktig trygghet – med största sannorlikhet kommer det bli ett föl nästa år. Säker kan man såklart inte vara. Men, mkt mkt säkrare i varje fall. Man kan kanske jämföra dräktighet vid dag 40 med kvinnors graviditer vid 3 månader (många väntar att berätta tills 3 månader av graviditeten har passerat).

Mitt råd är: gör UL efter dag 40! Blir ledsen när jag hör stoägare som inte har en aning om det här utan känner sig lugna efter UL:et vid dag 17 och blir  mkt besvikna senare. Extra ledsen när deras ston har betäckts tidigt på säsongen och det funnits all tiden i världen att betäcka om. De stona som resorberar så här tidigt kan ibland behöva sprutas igång för att komma i brunst eftersom de själva kan tro (eller deras kroppar snarare) att de fortfarande är dräktiga.

Läs gärna mer här: http://www.iaodenni.nu/html/om_betackning.html

Lycka till med betäckning, dräktighet och fölning önskar IA

Juni  2017  – salt och extra salt

Nu när sommaren och värmen är här passar det bra att påminna om hur viktigt det är med salt för hästarna. Kristina Ekström, vår tidigare foderexpert, berättade för oss att när travtränarna började för några decennier sedan ge tävlingshästaran extra salt direkt efter loppen blev tiderna genast markant snabbare. Nedanstående text är taget från fliken ”Foderråd” här på hemsidan:

Fakta om salt: Hemma har alla hästar fri tillgång till salt. De har de även när vi reser med dem, men då ger vi ändå 2 msk salt efter de har ridits. Vi reser mest på sommaren och då är det varmt och hästarna svettas ofta mycket när de rids. Om en häst är extra svettig efter ett ridpass hemma ger vi den oxå 2 msk salt efter träningen. Vi brukar lägga saltet i uppblött KRAFFT.

Njut av sommaren hälsar IA

Maj 2017 – fölövervakning och betäckning

Vi kan varmt rekommendera ”Birth Alarm” vid fölning. Det är en gjord med mottagare som sätts på stoet. När stoet ska föla kommer din telefon att ringa och du kan vara med under fölningen. Vi har använt ”Birth Alarm” sedan 2007 och har genom den kunnat följa alla fölningar. Bäst var det när det gick sämst, dvs. när Disas fölunge var döfödd. Vi vet, tack vare larmet, att fölet var dött när hon kom ut. Bättre det än att hitta ett dött föl (har vi sluppit som tur är) och veta att man kanske kunde göra något. Det fungerar såklart också med andra övervakningssystem. Det har kommit många nya på marknaden. Men, kamera är inte tillräckligt. En fölning går fort och vem kan kolla i en kamera 24 h/dygn i flera dagar? Under Aktuellt, den 1 maj 2017, finns en bild på Týra med gjorden på sig.

Under fliken ”Hingststation”, och klicka där på ”Om betäckning” uppe i högra hörnet, kan du läsa många saker som är bra att veta om du funderar på att betäcka ditt sto. Vi kommer inte själva ha någon hingststation i år (efter 22 år i rad), men tipsen funkar ju lika bra ändå.

Nu är våren äntligen här hälsar IA

April 2017 – förhållningar

Tänkvärt, son jag har snappat upp lite här och där:

Pether Markne: Häst som ”drar” – vägra gå in i dragkampen, bryt av/sakta av mjukt. Gör om gång på gång med GLADA ÖGON tills det fungerar.

Pether Markne: Ha brallorna i sadeln och ha som regel att kontakta sadeln innan du kontaktar munnen.

Kyra Kyrklund: Överarmen ska ligga avslappnat längs kroppens sidor med vinkel i armbågen, känn förhållningen i armbågen (fritt skrivet utan texten framför mig).

Traudi Björling: Ha en hand som inverkar oberoende från resten av kroppen och erbjuder ett jämt, elastiskt stöd på båda tyglar.

Traudi Björling droppade ett Pether Markne citat på en föreläsning: En ryttare är aldrig bättre än sin handled.

Louise Löfgren förklarade på ett bra sätt förhållning på hennes clinic på mässan i år: fram med handen, fram med handen framför magen.

Jag själv: Ha ”lätta händer”, bär händerna själv. Ge en eftergift om hästen inte lyssnar på din förhållning och ta omedelbart en ny förhållning, ev lite tydligare denna gång. ”En häst ger efter på eftergiften, för att ge en eftergift måste ryttaren först ha gjort en förhållning. Ha fjädring i handleden, ca ½ cm, inte 10 cm och inte ”bomstopp”.

Jag älskar sådana här tänkvärda ord.

Vårhälsningar från IA

Mars  2017 – stigläderlängd

Jag verkar ha snöat in på remmar och fötter så nu fortsätter jag med samma tema: den här gången stigläderlängd. Många oerfarna ryttare som rider islandshäst har för långa stigläder. Ett sätt att få till lagom långa läder är följande: släpp stigbyglarna och slappna av i sadeln - låt hela kroppen ”rinna” ner mot jorden. Böj knäna så att det blir en vinkel på knäet och lyft därefter upp fotbladet med svikt i fotleden och där ska stigbygeln vara. Om stiglädren är korrekt tillpassade bör ryttaren kunna inta 3-punksits utan att korta lädrena.

Mycket bra är att då och då korta lädrena ca 2 hål för att komprimera sitsen mera och träna sin balans. Då är det viktigt att vinkeln blir kraftigare i knäet (inte att hälen hamnar längre ner). Hälen ska vara ½ - 1 cm längre ner än fotbladet, både vid neutral sits och vid inverkansridning. Titta på Jói när han rider – han har definitivt inte långa stigläder, ibland däremot korta.

Nukommervårenhälsningar från IA

Februari  2017 – håll koll på tårna om du har storlek 38 eller större

När jag började rida islandshäst 1980 var det många som red med höga händer och underskänkeln långt fram (troligen för att få hästarna i tölt). Sedan vände pendeln och det blev vanligare att se händer som var ”nerborrade” i manken och en underskänkel som närmar sig hästens virvel, dvs. placerad mkt långt bak. Varför kan man undra? En mkt skicklig isländsk ridlära kom nog med svaret redan i början av 90-talet (då hade nedborrningen redan börjat):  ”vi förstod att huvudet skulle ner, men visste inte hur”! Jag glömmer aldrig när han sa det – mitt i prick.

Jag har funderat på hur man ska tänka som ryttare för att inte hamna långt bak med skänkeln. Först och främst, varför ska inte skänkeln placeras lång bak? Jo, bl.a. för att ryttaren då blir framåtlutad och för att hästen är känsligare längre fram.

Ett knep jag kommit på är att jag tittar ner och ser om jag kan se mina tår när jag sitter i lodrät sits. Givetvis får jag bara titta ner en kort stund, blicken ska ju vara rakt fram. Om man som jag har storlek 39 så ser jag tårna (ok inte själva tårna de är ”klädda” av stövlar, men ni fattar) om jag har underskänkeln rätt placerad. Testa själv och återkom till mig och berätta om det funkar även med mindre fötter än 38:or.

Hälsningar från IA

Januari  2017 – extra hål på remmar

Ofta när jag kollar utrustningen på en elevs häst och tänker justera lämgden så går det inte att göra det. Varför? Jo, för att det inte finns fler hål (om det nu var så att en rem skulle kortas). Oftast är det kortas som behöver göras eftersom läder är ett ”levande” material som töjer sig med åren, ja faktiskt även när det blir varmt (som när hästen svettas). Mitt tips är att alltid ha minst två extra hål kvar när tränset, sadelgjorden, stiglädret m.m. är tillpassat för att vid behov kunna korta remmen. Extra viktigt såklart på en tävling. Så bums ut i sadelkammaren och kolla ”hålen” och gör nya hål vid behov. Då gör du som proffsen.

God fortsättning önskar IA

Månadens tips 2016

Januari -  Vatten och fodring och Måttband på 2 meter

Februari – Träningstips från Mette Mannseth

Mars - Träningstips från Mette Mannseth, Nils Christian Larsen och mig

April – Volter: centrering och storlek

Maj – Titta på varandra

Juni – Klasser på tävling

Juli – Innerskänkeln mot yttertygeln

Augusti – En gång till: Innerskänkeln mot yttertygeln

September - Njut av att fylla jämnt!

Oktober – Renodla ytterskänkeln

November – Förbered öppna

December – Öppna och boktips

Och här följer själva tipsen:

December  2016 – Öppna och boktips

4 december  Tillägg i efterhand om övningen öppna och det hjälpen som oftast används fel: innerhanden. Följer hästen inte innertygeln korrekt, förtydliga då med ledande innertygeln. För att hästen inte då ska gå in på volten (man “öppnar” ju volten i öppna dvs går in på det första steget i volten) används innerskänkeln placerat ngt framåt och fångar upp den drivningen med yttertygeln.  Titta gärna ner på din innerhand en kort stund i öppnan och se vad den gör. Innerhanden ska inte göra förhållning (det sköts mer av ytterhanden). Kolla oxå att innerhanden inte är närmare din mellandel än ytterhanden. Och nu följer själva tipset som jag skrev i förrgår:

Jag tycker alla som är intresserade av att lära sig rida ska köpa följande böcker: Ridhandboken 1 och Ridhandboken 2. Perfekt när man undrar över en övning eller något annat. Först och främst: läs på i en ridhandbok (finns fler såklart) om Öppna. Jag drar bara ryttarens hjälper och hur hästen rör sig kort här:

Ryttaren:

Vikten ngt på inre sittben (i några ridhandböcker står det att vikten ska vara mitt över hästen, men att ryttaren ska gå väl med i rörelsen)

Innerskänklen ngt fram (vid sadelgjorden på en stor häst och tänk då på att de sadlar längre fram än vi) – driver hästen framåt, svarar för böjningen i bålen, och förmår det inre bakbenet att ta mer vikt

Ytterskänklen ngt tillbaka – ser till att yttre bak inte faller ut och är även framåtdrivande

Yttertygeln: ger efter ngt för att släppa fram bogen och reglerar samtidigt hästens ställning

Båda tyglarna förhåller om hästen är på väg från spåret

Hästen:

Hästens bakdel ska vara kvar på spåret och röra sig så gott som rakt fram

Framdelen förs så långt innanför spåret så att det inre bakhoven spårar i riktning mot den yttre framhoven, dvs. hästen rör sig på tre spår

Hästen är jämnt böjd i hals och kropp

Idealet är 30 graders vinkel mot spåret (om öppnan sker utefter långsidan).

De vanligaste felen som uppstår är att:

*ryttarens vikt hamnar på yttersidan. Om det finns en spegel i ridhuset, titta i den och kolla att den inre skänkeln är ngt längre än det yttre.

* ryttarens innerskänkel förs bak och ytterskänkeln fram – dvs tvärtom vad som ska ske med skänklarna. Känn istället att innerhöft kommer fram.

 *ryttaren använder innertygeln för mycket. I en bra öppna kan ryttaren lätta på innerhanden och hästen fortsätter då bara övning. Ge efter på innertygeln!
Om hästen har svårt att ställa och böja sig i öppnan tycker jag att det är bra att avsluta med att gå in på ett böjt spår (istället för att räta ut och rida rakt fram).

Går ngt galet i öppnan (att det t.ex. blir skänkelvikning istället) brukar man säga hästen gått på grund (var hörde jag det)?) och då är det bäst att gå in på en volt på 6-7 meter och sedan börja om.

Innan öppna börjar tränas kan det vara bra att börja med ”bogen in” – då förs framdelen bara hälften så långt in (den yttre framhoven kommer istället mellan bakhovarna). Om ryttaren önskar rida öppna och hästen inte klarar av den böjningen väljer hästen skänkelvikning för att kunna ha bålen rak.

Öppnan gymnastiserar bakbenen och ökar bogfriheten – låter väl som ”mumma” i våra töltöron! Läs gärna förra månadens tips där jag skrev en del om förberedelse inför öppnan.

Lycka till med böjningen hälsar IA

November  2016 – Förbered öppna

När ekipaget bemästrar att rida centrerade volter och skänkelvikning för lätta hjälper är det dags att introducera öppna. Ett bra sätt att träna öppna på är följande: gör en volt på ca 6 – 7 meter vid första voltpunkten på långsidan (från fyrkantsspåret). Efter volten rid direkt in i öppnan. Jag vill gärna att mina elever tränar öppna på det här sättet i början. Nu kommer vid till det första som brukar ställa till problem: att rida en 6 – 7 meters volt från voltpunkten. Låter som en baggis, men det är det inte. Volten ska börja och sluta vi voltpunkten, vilket betyder att om den första halvan av volten blir för stor så måste den andra halvan bli lika mycket för stor. Det är inte ok att avsluta med några steg skänkelvikning för att nå fyrkantspåret. Det är på de flesta ridbanan 10 meter till medellinjen. Träna nu på centrerade 6 – 7 meters volter som börjar och slutar vid voltpunkten (tangerar den) så ska jag skriva om öppna i nästa ”Månadens tips”. Varför 6 – 7 meters volt – jo för att det är samma böjning som hästen ska ha i öppnan.

Lycka till med träningen önskar IA

Oktober  2016 – Renodla ytterskänkeln

Flera av tipsen har handlat om: innerskänkeln mot yttertygeln. I ridningen är det också viktigt att ha ledarskap över ytterbogen för att kunna rama in hästen mellan hjälperna. Här följer en övning för att renodla ytterskänkeln:

Rid på fyrkantspåret och gör vid någon av vändingsbokstäverna en 90 gradig vändning in mot mitten. Sådana vändningar görs normalt enligt följande:

1) vikten på inner sittben

2) ytterskänkeln (det är den som vänder)

3) innertygeln (vid behov)

När nu ytterskänklen ska renodlas används bara hjälp 1 och 2. Hästen ska ha rak hals och det är framdelen som vänder in, bakbenen trampar på åt sidan på samma ställe. Ryttarens vikt placeras mer på inner sittben och tar fram ytterskänkel och flyttar in hästen. För ej röra innertygeln utan kontakten ska vara densamma i båda tyglarna och hästen ska som sagt  ha rak hals.

Ljuvliga hösthälsningar från IA

September  2016 - Njut av att fylla jämnt!

Vilken egoboost att fylla 50 år! Stannar gärna kvar i den bubblan så länge det går och hoppar över så många måsten som möjligt! Därav av det här lite annorlunda tipset.

Augusti  2016 – en gång till: Innerskänkeln mot yttertygeln

Pether Markne var helt fantastisk när han hade clinic i Falsterbo. Denni och Divar var också bra! Följande länk hittade jag på Pethers facebooksida:

http://freedomwoods.net/blog-freedomwoods/2016/7/18/the-madness-behind-the-inside-leg-to-outside-rein

Läs den – passar bra in i mitt tips för juli månad så jag fortsätter i samma anda.

Fortfarande sommarhälsningar från IA

Juli  2016 – Innerskänkeln mot yttertygeln

Innerskänkeln mot yttertygeln är mantrat som alla insatta och erfarna ridlärare upprepar för sina elever. Som vi alla vet är det lätt att rida för mycket med innertygeln (som är den hjälp som bör användas minst).

Denni visade mig en övning för att renodla hjälperna för ovanstående mantra: Gör en framdelsvändning, men tänk att centreringen är ca 3 meter (som en pytteliten halv volt). Flytta hästens bakdel sidvärts samtidigt som frambenen rör sig åt sidan på den lilla halva cirkeln. Använd innerskänkeln för att sidföra och fånga endast upp drivningen på yttertygeln. Målet är att innertygeln ej används alls – måste den användas i inlärningsfasen så ska den användas som ledande tygeltag (in mot mitten). Titta på din innerhand så att du ser att den inte gör egna rörelser – just innerhanden brukar vara extremt olydig…. Målet är att lösgöra hästens innersida och att innerhandens tygel är hängande. Makalöst effektivt!

Sommarhälsningar från IA

Juni  2016 – Klasser på tävling

Min rekommendation när det gäller klasser och tävling är att rida en lättare klass tills poängen för godkänt uppnås (5,0) eller gärna 6,0 i totalpoäng. Börja t.ex med T8 och när poängen där landar på 6,0 gå vidare till T7 eller T5 för att sedan gå över till T3 och därefter T1.

Om det är både uttagningar och final samma dag räcker det för de allra flesta ekipage att rida två uttagningar och ingen eller max en final. I de klasserna som har uttagningar och final samma dag brukar det vara flera på banan samtidigt i uttagningarna vilket gör att uttagningarna nästan är som en final med fler varv än när ekipaget är ensam på banan i t.ex T1.

Det är mycket bättre för ekipaget på alla sätt att rida en lättare klass med bravur än att få ett sämre resultat i en svårare klass.

Hälsningar från IA

Maj  2016 – Titta på varandra

När jag började gå på ridkurs med islandshäst för 36 år sedan red vi fyra och fyra två gånger per dag, både lördag och söndag. Alla deltagare var där hela dagarna och vi tittade på de andra och åt lunch och fikade ihop. Sakta med säkert gick utvecklingen dit att vi red tre och tre, sedan två och två och så började vi rida en och en och bara en gång per dag och då slutade många titta på de andra. Jag tycker att upplägget på lektionerna är bättre nu, men saknar att följa andra ryttares utveckling. Vi lärde oss mycket av att titta på många andra ekipage och roligt hade vi också. Tänker på när Johan, Nina, Denni och jag red seriekurser för Karly Zingsheim för 15 år sedan – då red vi en och en, men två gånger per dag och alla följde alla – jättekul och lärorikt! Vi bodde t.o.m ihop och umgicks i två hela dygn. Mitt tips är att titta på några andra ekipage när ni är iväg och rider lektion – det är så bra!

Vårhälsningar från IA

April  2016 – Volter: centrering och storlek

Jag har skrivit en hel del om volter, t.ex  i novembertipset från 2011: www.iaodenni.nu/html/tips_2011.html: Volter är så bra om de utförs rätt, inte alls bra om de rids fel, dvs som det mesta i träningen av hästen. Nr 1 är att centrera volten, dvs bestämma var hästen ska sätta ner sina hovar och tempot, dvs bestämma hur fort hästen ska sätta ner sina hovar. Därefter kommer gångarten. Min favoritövning är att utgå ifrån en ca 16 meter stor volt och ha ca 2 meter till C alt. A, voltpunkterna och X och styra med säte och skänklar. Det jag tänker skriva om den här gången är vikten av att förutom att volten är centrerad att den är lika stor i båda varven. Jag har upptäckt både när jag rider själv och när jag har lektioner att volten i det varvet som är svårast oftast först blir större än i det lättare varvet för att när ryttaren börjar få till volten bättre istället bli mindre i det svårare varvet. Tips: fram med konerna – förutom en i mitten även vid de fyra tangeringspunkterna. En bra riden volt höjer hästens ridbarhet, en dåligt riden volt gör att hästen lätt tappar lusten och sliter dessutom på den. Fram för fler välridna centrerade volter. Och kom ihåg: är du inte sugen på att träna koncentrerat på ridbanan – rid då istället ut och njut av livet gärna på en skrittrunda i skogen.

Hälsningar från en bitvis centrerad IA

Mars 2016 - Träningstips från Mette Mannseth,  Nils Christian Larsen och mig

Fortsätter även denna månad med träningstips från Mette. Återigen träning som jag gillar mycket: skänkelvikningar. Mette sa att hon alltid börjar ridpasset med att kolla att skänkelvikningarna fungerar åt båda hållen för lätta hjälper. Om hon märker senare att något inte går som hon tänkt i ridpasset  kollar hon gärna av skänkelvikningarna igen. Jag hörde från en av mina elever som red kurs för Nils Christian Larsen att han också är mycket noga med just skänkelvikningarna. Ibland känns det som ryttare tycker det är ”hippare” att träna öppna och/eller sluta. Men om de övningarna ska fungera måste skänkelvikningarna sitta först.

Min favoritövning är att vända in 90 grader från fyrkantsspåret in på kvartslinjen -  rida rakt tills hästen bjuder rakt fram – göra skänkelvikning – om jag gör den mot sargen/staketet (som brukar vara lättast först) stoppar jag den sidförande övningen när det är lite mer än 1 meter till sargen/staketet just för att ytterskänkeln ska vara den hjälpen som avslutar sidförningen och inte väggen. Börjar med den lättaste sidan och byter sedan – rider dock alltid rakt fram tills hästen bjuder fram innan jag börjar med den andra sidförande skänkeln. Är noga med att det inte syns på mig att jag gör skänkelvikning utan bara att hästen utför övningen och att bogen leder åt sidan och att bakdelen följer med. Hellre för lite ställning i nacken än förböjd hals. Efter skänkelvikning (om den varit lyckad) ska ryttaren ha en häst som är lättare i handen än innan övningen. Kom ihåg eftergifterna i själva skänkelvikningen. Börja i skritt och gå sedan vidare till trav, tölt och galopp. Kul är det!

Vårhälsningar från IA

Februari  2016 – Träningstips från Mette Mannseth

Denni och jag hade förmånen att få rida för Mette Mannseth på clinicen på Agersta i början av januari. Bästa Mette drillade mig i två av mina favoritövningar vilket var mycket lärorikt, inspirerande och nyttigt. Mina elever kommer att känna igen övningarna eftersom jag använder dem ofta i min undervisning. Nu efter clinicen har jag fått övningarna ännu mer förfinade vilket är kul!

Övning 1: förbered hästen för tölt genom att samla den i skritten. Bli spänstig i överskänkeln – använd underskänkeln så lite som möjligt (helst inte alls). När hästen samlar sig välj då oftast att rida fram i mellanskritt. De gångerna du väljer att rida fram i tölt lägg då till underskänkeln och nu ska hästen svara ögona böj – rid fram i tölt. Behöver du förstärka med spöet – gör det strax bakom skänkelläget och låt då hästen gå fram ordentligt utan att omedelbart använda tyglarna för att renodla de framåtdrivande hjälperna.

Övning 2: rid i tölt och gå ner till skritt – den skritten ska vara samlad och så lik den skritten som du förberedde tölten i som möjligt – välj att bums rida fram i tölt igen efter några steg i skritt (är inga problem eftersom hästen i skritten nu är förberedd för tölt) eller välj att efter den samlade skritten länga hästen till mellanskritt.

Ojbojvaddetärkulatttränanuhälsningar från IA

Januari  2016 - Vatten och fodring och Måttband på 2 meter

Tänkte att “Månadens tips” för januari skulle handla om vatten på vintern och fodring. När jag läser mina tips genom åren (letade efter en annan grej) så hittar jag det jag tänkt skriva om. Men först ett tips från en läsare som läst mitt tips om att mäta hästen regelbundet: “Hej! Jag skrev till dig för ett tag sedan ang mjukt måttband på 2m. Har efter mkt letande hittat en hemsida som har det. De riktar sig mot främst till sjukvård men går att handla som privatperson. Pris 60:-+moms och frakt så under hundralappen. Om du vill tipsa andra? http://www.henryeriksson.se/web/article.asp?artID=767
Vänligen Ulrika”

Tack Ulrika! Och här följer mina nygamla tips: september 2006, december 2007, mars 2009, februari och december 2010, december 2011, december 2012, februari 2013 och januari 2015. Gå gärna in och läs dem!

God fortsättning önskar IA